Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 5. De två svartklädda männen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
les i närheten av dörren, och efter några sekunders tystnad,
under vilken han tycktes fortsätta en påbörjad tankegång,
sade han i ett slags beskyddareton:
— God dag, mäster Jacques.
— Var hälsad, mästare! svarade den svartklädde.
Det låg i det sätt, varpå å ena sidan detta "mäster
Jacques" och å andra sidan "mästare" uttalades, samma
skillnad som mellan "herre" och "nådig herre". Det var
uppenbarligen läraren och discipeln.
— Nå, började ärkedjäknen efter ännu en kort paus, som
mäster Jacques tog sig i akt för att bryta, lyckades ni?
— Ack, mästare, svarade den andre med ett dystert
leende, jag fortsätter att blåsa. Så mycket aska jag vill, men inte
det allra minsta guldkorn.
Dom Claude gjorde en åtbörd av otålighet.
— Det är inte den saken, jag talar om, mäster Jacques
Charmolue, utan om rannsakningen med er trollkarl. Ar
det inte Marc Cenaine han heter, taffeltäckaren vid
räkenskapskontoret? Erkänner han sin trollformel? Har tortyren
lyckats avtvinga honom en bekännelse?
— Tyvärr inte! svarade mäster Jacques, alltjämt med sitt
sorgsna småleende. Ni har inte haft den trösten. Den
mannen är en sannskyldig sten; vi skulle kunna koka honom i
Marché-aus-Pourceaux utan att få honom att säga något.
Vi sparar emellertid ingen möda för att uppdaga
sanningen. Han har redan legat på sträckbänken. Vi har redan lagt
alla våra järn i elden. Men ingenting hjälper. Den mannen
är förskräcklig. Jag kommer ingen vart med honom.
— Har ni inte funnit något nytt i hans bostad?
— Jo, jo, svarade mäster Jacques och letade i sin ficka.
Det här pergamentet. Det finns skrivet på det några ord,
som vi inte förstår. Och dock kan kunglige prokuratorn
Phi-lippe Lheulier litet hebreiska, som han lärde sig med
anledning av rättegången mot judarna vid Rue Kantersten i
Bryssel.
Medan mäster Jacques sade detta, rullade han upp ett
pergament.
— Ge mig det! sade ärkedjäknen. Efter att ha kastat en
251
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
