Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nöjen. Han läste icke andra tidningar än dem han såsom
affärsman måste genomögna, han sällskapade aldrig med
någon annan än dem han inbjöd på möten eller händelsevis
träffade ute. Han delade helt och hållet sin tid mellan
sågverket och hemmet.
Men midt under detta stränga pliktlif kom hans gamla
fiende, högmodet, smygande på en obevakad bakväg och
trädde in i hans själ, utan att han alls kände igen det, klädt
som det var i den heliga, nitälskande rättfärdighetens dräkt.
Och hack i häl med denna fiende kom, ännu mera försiktigt
och smygande, den gamla despotandan, också den med en
helgad fysionomi, besjälad af fordringar på, att människor
skulle böja sig för hans vilja och så fort som möjligt låta
omvända sig. Var det icke Guds afsikt, att människorna
skulle bli räddade från evigt fördärf, kände han sig icke
själf fylld af samma brinnande önskan, skulle han då icke
verka, medan dagen varade, predika ordet i tid och otid
på gator och torg och tvinga de dåraktiga syndarna
att omvända sig? Det motstånd han rönte, särskildt i
hemmet bland tjänarna, syntes honom orimligt, och han
tröttnade ej att förfölja dem med sina omvändelsetal, än
innerliga och kärleksfulla, än mörka och hotande. Det förgick
icke många aftnar, utan att Erikson, hans gamla betjänt,
som tjänat honom öfver ett årtionde och var honom trogen
som en hund, fick sig en liten väckelsepredikan.
»Har Erikson tänkt på hur det skall gå, om han kallas
härifrån i natt?»
Erikson svarade ej, och hans allvarliga, mulna ansikte
undergick vid Bengts fråga icke något slags skiftning.
»Och dock,» fortfor Bengt med en på samma gång
kärleksfull och despotisk klang i stämman, »dock ka,n en
enda minut ändra allt och rädda Eriksons själ. Det
be-höfves blott, att Erikson böjer knä här med mig och tar
emot Herren Jesus — kom ihåg att den gode Herdens
famn ständigt är öppen att emottaga det borttappade
fåret...»
Erikson betänkte sig ett ögonblick och sade därefter
kärft:
»Ja, det får jag säga konsuln rent ut, att beror min
10. — De osynliga vägarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
