Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke aimat än med dem han kände sympati för, och han
sökte inga andra; dem, som voro honom likgiltiga,
undvek han helst. Han och några af hans vänner bland
kamraterna hade bildat en förening, som de gifvit det stolta
namnet: »Aurora», och i denna förening var Sven själen:
ordförande och kassaförvaltare, författare och musiker. Här
idkades litterära idrotter, här höllos diskussioner i sociala
ämnen, här utfördes musik, och här utgafs slutligen en
tidning, som Sven redigerade, och hvars prenumerantantal
inskränkte sig till antalet af föreningens medlemmar och
deras föräldrar och syskon. En gång om året hade de
i skolans lokal en större fest, dit samtliga skolkamrater
med släktingar voro inbjudna mot erläggande af en frivillig
afgift, som alltid gick till något välgörande ändamål. Här
läste Sven upp sina förstlingsdikter, här spelade han
musikstycken och anförde en liten orkester, bestående af piano,
flöjt och två fioler.
På föreningens enskilda sammanträden var det
vanligen han som föreslog ämnen för diskussionen och satte
denna i gång. Han valde då gärna mycket djupsinniga
ämnen, arbetarfrågan, politisk rösträtt och så vidare, och
den, som kände Sven Falkenstern och hans
lefnadsför-hållanden, skulle i den på samma gång blyge och frimodige
gossens anföranden ha förnummit oupphörliga ekon ur
det hjärta, från hvilket han ända sedan sin tidigaste
barndom hämtat alla sina ingifyelser, och som med en moders
fina och omärkliga tryck ännu ledde hans tankar och
känslor.
Så delade Sven under uppväxtåren sin tid emellan
studierna, kamratlifvet och först och sist modern, hans
käraste och bästa vän.
Han hade nu vuxit upp till en lång, gänglig
sjätte-klassist. Den underbara barnsliga skönheten med de runda
kinderna och det ljusa, lockiga håret öfver ett par
brungrå, strålande gasellögon var borta, hans ansikte hade
blifvit långt och smalt och litet blekt, han var blygt tafatt
och hade svårt att hålla sig rak. Men hans drag voro
ovanligt fina och ädla, och blicken ur hans ögon var
ibland så djup och drömmande, att det såg ut, som om hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
