Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hobert grämde sig och ville springa ned med
bössan, emedan det ju kanske icke ännu var försent att låta
höra af sig.
Han sprang in i tältet och kom ut med bössan i
handen; men fick da en ny tanke: »men om det vore
fiender som skjutit.»
»Då måste vi underkasta oss faran. Om det var
indianer sa vore det förgäfves att söka gömma sig. Då
hafva de redan sett våra spär, och om de äro fiendtligt
sinnade, skola vi snart erfara, det. Låt oss häv lossa
skott på skott, till signal!»
Det skedde och ekot upprepade det i skogen, men
intet annat ljud besvarade dem. De som skjutit de
hemlighetsfulla skotten hade antingen åter lemnat ön, eller
vore de icke sinnade att svara.
Öfver detta förhållande hade man emedlertid långa
funderingar. Med antydningar sinsemellan öfverensstämde
de äldre i att det var mera skäl till farhågor än
förhoppningar. Man åt sin qvällsmåltid med tungt sinne, och
äfven de båda yngre syskonen gingo ledsna till sängs.
De äldre, och Sam, voro länge uppe. De afvaktade
vildarnes anfall, och hade olika planer om försvaret emot
dem. De fördelade en vakthållning så att alltid två
fingo gå till hvila. Allt var tyst intill morgonen, då,
under Sams vakt, ett studsareskott hördes icke långt bort
ifrån stället. Vakten tillkallade ynglingarne som i
ögonblicket stodo färdiga med geväret i handen, beredde att
afslå ett anfall. Men snart yttrade Sam med häftighet:
»inte Indianer, inte Indianer; det var gillerbössan! Hör
hur det ryter! Nu fick den rätte fienden äta bly!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
