Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den slinkan . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och Seth var väl fullt upptagen med att sköta
maskinen», anmärkte mrs Jones.
»Jag höll ju på att lära upp honom, har jag sagt»,
protesterade mr Jones. »Ja, så kom vi fram till Amato.
Hon hade inte öppnat munnen en enda gång, och
knappt hade maskinen stannat förr än hon hoppade
ner och försvann. Helt sonika. Utan att säga tack.
Inte ett ord.
»Men följande morgon, då vi kom för att ge oss
av till Quito med ett dussin öppna godsvagnar lastade
med räls, satt hon uppe i kuren och väntade på oss,
och vid dagsljus kunde jag se hur mycket vackrare
hon var än förut på kvällen.
»Jasså, hon har adopterat er», flinade Seth. Och
det såg verkligen så ut. Hon stod där bara och tittade
på mig — på oss — som en trogen hund som man
har fått tillgiven genom god mat och som vet att
man inte kan lyfta sin hand mot honom. »Packa dig
av!» sa’ jag till henne pronto. (Mrs Jones gjorde
sig påmind genom att jämra sig över det spanska
ordet.) Ser du, Sarah, jag ville inte veta av henne,
inte ens i början.»
Mrs Jones styvnade till. Hennes läppar rörde sig
ljudlöst, jag vet nog till vilka stavelser.
»Och det förargligaste var att Seth skojade med
mig. »Ni kan inte skaka henne av er», sa’ han.
»Ni har räddat hennes liv...» »Det var inte jag»,
sa’ jag skarpt, »det var du.» »Men hon tror att ni
har gjort det, och det kommer på ett ut», svarade
han. »Och nu tillhör hon er. Det är så landets
bruk, det vet ni nog.»
»Hedniskt», sade mrs Jones, och fastän hennes stela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
