Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- »Som Argo på antikens tid . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»SOM ARGO PÅ ANTIKENS TID . . .»
Det var på sommaren 1897, och det rådde oro i
familjen Tarwater. Farfar Tarwater, som varit
vederbörligen stukad och kuvad i tio års tid, hade kommit
i farten igen. Denna gång var det Klondykefebern.
Hans första och ofelbaraste symtom vid sådana
anfall var att han sjöng. Men han sjöng bara en visa,
och av den kom han endast ihåg en vers, ja till och
med bara tre rader av den. Och familjen visste att det
kliade i hans fötter och att hans hjärna sjöd av den
gamla galenskapen, då han höjde sin hesa och spräckta
röst, som nu bara var ett pip uppe i falsetten:
"Som Argo på antikens tid
Vi lägga ut från hemmets kust
— ta ta, ta ta, ta ta, ta-ta —
Det Gyllne skinnet gäller nu vår strid."
För tio år sedan hade han sjungit denna vers på en
psalmmelodi, då han ansattes av den febern att fara
och vaska guld i Patagonien. Den talrika familjen
hade hindrat honom, men hade haft ett svårt göra.
Då de inte på något annat sätt lyckats rubba hans
beslut hade de skickat advokater på honom med
hotelse att ställa honom under förmyndare och spärra
in honom på ett dårhus — och det föreföll helt natur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0073.html
