- Project Runeberg -  Den röde guden /
133

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prinsessan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handelsväxten på Manatomana. Jag skaffade
skeppslaster med ullhuvuden från Malaita, som är en av
Salomonsöarna, tills jag hade tolv hundra så’na där
svarta fåglar att sätta i bur. Och jag skickade en
skonare direkt till Havvaji för att hämta en
sönder-tagen sockerkvarn och en tysk som påstod sig vara
hemma i behandlingen av sockerrör. Det var han
verkligen, och han pungslog mig på tre hundra dollars
i månaden, men se’n tog jag hand om sockerkvarnen
själv med tillhjälp av några ingenjörer som jag
skickade efter från Queensland.

»Naturligtvis fanns det en rival. Han hette Motomoe.
Han tillhörde den högsta hövdingsläkten näst kung
Johns. Han var en äkta inföding, en reslig och
vacker karl med ett våldsamt sätt att visa sina antipatier.
Nog blängde han ilsket på mig då jag började stryka
omkring palatset. Han gjorde forskningar i mina
ante-cedentia och spred ut de svartaste historier om mig.
Det värsta var att de flesta voro sanna. Han gjorde
till och med en resa till Apia för att ta reda på saker
och ting — som om han inte kunde ha nosat upp
tillräckligt på Manatomana! Och han hånade mig för att
jag slagit mig på religion och gick på bönemöten och
allra mest för att jag planterade sockerrör. Han
utmanade mig till envig, och jag höll mig undan för
honom. Han hotade mig, och snart kom jag under
fund med hans plan att sticka ut mig. Ser ni, han
ville ha prinsessan lika gärna som jag, men jag
behövde henne bättre.

»Hon spelade piano. Det hade jag också gjort förr
i världen. Men det aktade jag mig för att tala om för
henne, sedan jag en gång hade hört henne spela.

133

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeguden/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free