Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Boråsiad - Andra Sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som backen sorlar fram och mänga bugler gör,
Forr’n han i hafvets sköt sitt friska vatten för:
Så går Boråsarn ut att bardalekar yrka:
I hjertan ha de mod, i händren ha de styrka.
De likna Grekers här vid Xanthi djupa flod.
Fast sämre i gevär, dock större uti mod.
Ur stadens hvälfda port de stolta skaror stöta,
Och snart de HåfTmans här på öppna fälten möta:
Den grymma härens sorl, dess vapenbrak och larm,
Tycks reta himlens blixt och trotsa Edboms arm.
Kring stadens stängda krets sig vida|åkrar sträcka,
Dor Ceres, krönt med ax, plär sina gåfvor räcka:
Hon mild mot sina barn, en idoghet begär,
Som lika med dess skatt för menskan gagnlig är.
Af plogens skarpa bill upprifs en bördig mylla,
Der skördens ämne göms, som snart skall rymden fylla,
Då af ett ljusgrönt haf sin fägnad ögat får,
Som uti långa svall för vädrets fläcktar går.
Af gula fästen sist de glada slätter höljas,
Då idoghetens spår af vinst och nöjen följas.
J rika åkerfält, hur nöjd jag ofta sett
Det skiftande behag naturens hand er gett!
Men, grymhet! raseri! en väpnad mängd sig breder
På dessa slätter ut och grödan trampas neder:
Den vreda hagelskur, som vädrets ilning för,
Ej mer en härjad jord, med strida fall, förstör
Än menskors öfverdåd. Uppå det fält dem föder
De rusa fram, hvarthän? att mörda sina bröder.
Krigsguden ur ett moln sin första framgång ser,
Som ny förhoppning strax och nya anslag ger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
