Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Österrike-Ungern och som i Ryssland fick en speciell,
"allrysk" prägel. Men världskriget, slavernas största
uppryckning till en politisk renässans, har tydligt visat, att
panslavismen är en chimär, lika orealiserbar som t. ex. en
panromanism eller en pangermanism. Ty skulle den senare
termen beteckna ett Deutschland über alles i hela den
germanska världen, äro väl skandinaverna de första, som
betacka sig för denna politiska hopsmältning.
Jag törs väl själv påstå, att ingen svensk har blivit så
vänligt omhuldad och så oförtjänt hedrad i samtliga
slaviska länder som jag, och under mina långa vandringsår
har jag just från slaviska nejder, från Volga till Adria, från
Karpaterna till Athos, rönt en gästfrihet, ett "salt-och-bröd",
som jag bevarar bland mitt livs bästa minnen. Huru
min nästa slaviska rundresa skulle utfalla efter denna boks
publicerande, återstår att se.
Att jag numer icke kan betrakta de slaviska nationerna
med fullt samma ögon som för tio år sedan, beror icke blott
på de totalt omkastade yttre förhållandena, utan ock på
min egen lyriskt veka, alls icke stridslystna själsläggning.
I allmänhet har jag sympati för de besegrade, de av våldet
förtryckta, och jag ställer mig som Cato gärna på deras
sida, även om gudarna taga segrarenas parti. Därav
förklaras ock, att jag som svensk, d. v. s. german, har fått
en viss stegrad medkänsla och medlidande för tyskarna. När
världskriget bröt ut, hyste jag verkligen fruktan, att tyskarna
med deras i sitt slag utomordentliga vapenmakt skulle avgå
med segern på alla fronter, särskilt den västra, ty en
definitiv triumf för centralmakterna skulle helt visst ha varit
en stor olycka för hela Europa, icke minst därför att den
för en längre tid skulle ha skjutit i bakgrunden vissa
nationalitetsproblem, som krävde en grundlig lösning, t. ex. det
polska, det tjechiska och det sydslaviska. Men sedan
Amerika — helt visst delvis genom Tysklands oskickliga
diplomati — hade lagt sitt tunga svärd i vågskålen, så att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
