Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
koncentrerad regeringsmakt såsom i den antika världen, kan jag
icke finna annat än att den icke innebär större samhällsvådor
än t. ex. den pöbeldiktatur, som nu brett ut sig i Ryssland,
eller det mångröstade majoritetsvälde, som härskar i de
slaviska parlamenten. Och varför skulle icke en "despotism"
kunna vara lika upplyst som ett gatuparlament, framsprunget
ur en oinskränkt rösträtt, där man blott räknar, men icke
väger rösterna? Fredrik II:s, Josef II:s och Napoleons
despotism gick verkligen i upplysningens tecken. Men den
ryska tsarismen var allt annat än upplyst, och Wilhelm II:s
Tyskland, liksom Frans Josefs Österrike, hade stelnat i
byråkratisk-militäriska former. Det finns tider, då folken
vilja och måste styra själva, men det kan ock tänkas tider,
då folken behöva bli styrda av kraftiga viljor och låta nöja
sig, om människorna bli mätta och få det så drägligt som
möjligt. Men vår tid har ej överflöd på stora, starka
statsmän, och kanske ha de slaviska staterna mest behov av
starka regeringar, om de eljest skola få njuta frukterna av
sin politiska frigörelse.
Omvälvningarna i östra och sydöstra Europa hava
närmast möjliggjorts därigenom att två stora kejsardömen,
Ryssland och Österrike-Ungern, störtade i spillror. På ruinerna
av Romanov och Habsburg skola de nya statsbildningarna
uppföras. De äro endast skenbart nya, ty samtliga nybildade
stater — Polen, Tjechoslovakien, Serbien-Kroatien och till
och med det på Europas politiska karta ännu obefintliga
Ukraina — ha en gång funnits till som självständiga stater,
fastän de för så länge sedan förlorade sin politiska
oavhängighet, att deras namn utplånats ur det europeiska
medvetandet.
Innan vi nu taga en översikt av dessa statsbildningar, vilja
vi först kasta en avskedsblick på den monarki
(Österrike-Ungern), en av världskrigets "centralmakter", vars hittills
dominerande tyskhet utgjorde det svåraste hindret för den
slaviska frigörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
