Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det österrikiska undret»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina officiella rådgivare, så länge de voro i hans tjänst, och
någon oansvarig "mellanregering" förekom icke i Wien i
samma mening som i Berlin. Han lade sällan bort
krigardräkten och sysslade gärna med militärtekniska detaljer, men
saknade vidsynthet och förmåga att leda den militära
apparaten. Han var ej oförstående för de olika nationaliteternas
emancipationssträvanden, men han kom aldrig i intim
kontakt med de olika folkslagen, och i själ och hjärta kände
han sig alltid som tysk furste. Liksom Wilhelm II fick
han aldrig veta sanningen, och han sökte ej heller få
veta den.
Frans Josef var onekligen populär på sin tid. Men att
han under en exempellöst lång regeringstid med sin
plikttrogna arbetsamhet ändå hann uträtta så litet, kom sig icke
blott av hans naturliga blygsamhet och brist på
initiativlust (båda dessa karaktärsdrag voro sannerligen icke
Wilhelm II:s!), utan ock därav att han med sin
konservativ-katolska läggning stod kvar i de gamla habsburgska
traditionerna och var fången av deras konventionella fördomar.
Han var svag för adelsståndet, och det bjöd honom nästan
emot att taga en ofrälse i handen, huru bevågen han än
kunde vara mot honom för övrigt. Men framför allt var han
icke den vidsynte, kraftige statsman, som den skröpliga
habsburgska monarkien behövde för att lotsa fram
statsskeppet genom bränningarna i den värsta stormen. När han
besteg tronen, var han för ung och oerfaren att kunna
omgestalta riket, och när den sista, värsta hemsökelsen kom,
var han alldeles för gammal. De tre stora politiska problemen
(det italienska, det tyska och det slaviska), som han skulle
lösa, växte honom över huvudet. År 1859 förlorade han
Lombardiet, 1866 utstöttes Österrike ur det tyska förbundet, och
genom världskriget segrade slaverna på alla linjer.
Hans popularitet kom sig till någon del ock av det
mänskliga medlidandet med de svåra familjeprövningarna, som han
bar med både kristlig resignation och manlig undergivenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
