Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den ryska "frihetsrörelsen", som efter århundradens
olidliga tryck utvecklade sig med lavinens fart och tills vidare
har fastnat i bolsjevismens sumpträsk, har säkerligen ännu
många faser och kriser att genomgå, innan Ryssland åter kan
konsolidera sig till ett verkligt samhälle. Om den franska
revolutionen behövde ett par årtionden, innan detta
kultiverade land kunde repa sig efter villervallan, huru lång tid skall
då icke omdaningen kräva i det ryska riket! Vad som alls
icke lyckades vid 1825 års militärrevolt eller genom 1848 års
"borgerliga" frihetsansats, vad de ryska emigranterna genom
Herzens stormklocka och "nihilisterna" med sina
sprängämnen ej mäktade utföra — det gjordes i en handvändning
av ryska arbetare och soldater i "folkets" namn utan
nämnvärt motstånd. Detta visar först och främst, att det ryska
samhället var maskstunget allt ifrån toppen ned till de
bredaste "borgerliga" lager.
Vad skall slutligen framgå ur detta ryska kaos? En
reaktionär motrevolution är ännu ej alldeles otänkbar, och en
militärdiktatur eller kommunistisk terrorism kan ännu länge
få överhand. Men den halvasiatiska autokratien med
europeisk etikett och den allsmäktiga byråkratien torde ha fått
dödsstöten. Det ryska folket är i sitt flertal mer krigstrött
och fredslängtande än något annat, men den nationella
känslan har sannerligen icke blivit kvävd, utan snarare vunnit
genom revolutionen, som säkerligen icke fört oss närmare den
efterlängtade "världsfreden". Storryssarna känna sig även
under bolsjevismens ok som ett folk, kanske mer än någonsin,
och just genom sin nuvarande isolering kommer den ryska
patriotismen förr eller senare att blossa upp häftigare än
någonsin under den "stora oredans" tid före romanovska
dynastiens grundande eller då Napoleon från Kreml åsåg
det brinnande Moskva. Över hoparna av oräkneliga
människolik och genom bräscherna i sönderskjutna fästningar
vandrar Ryssland med snabba steg fram mot något okänt,
nytt. Om det är ett steg uppåt och framåt, veta vi icke. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
