Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 2 december 1917 hade Lenin yttrat: "Vi skola ge det
ryska folket möjlighet att lära känna lyckan hos ett fredligt
folk, som förnekar kriget och saknar en stående här." Och
i samma anda uttalade sig Trotskij i januari 1918: "I stället
för en stående armé, som alltid står på reaktionär grund
och är genomträngd av militaristisk anda, skola vi bilda en
frivillig här — en röd, provisorisk armé, organiserad av
medvetna tovaristji ("kamrater"), en här, som till typen närmar
sig nationalmilis, men är mer homogen, fulländad och
självmedveten."
En början till denna "nationalmilis" gjordes i november
1917, då sovjetfänriken Krylenko, kallad "kamrat Abram",
utfärdade en order, att soldaterna på fronten skulle söka
sluta fred på egen hand med de tyska regementena. På samma
gemytliga sätt hade ock den narraktige kejsar Paul I, "för
att förebygga onödig blodsutgjutelse", gjort ett tvärt slut
på Katarina II:s "indiska expedition", d. v. s. Zubovs
fälttåg till Persien, varvid ryssarna ledo sina värsta förluster
just under återmarschen. De krigströtta ryska soldaterna
tövade minsann icke att följa Krylenkos order. Somliga
bokstavligen nedlade sina vapen, som med tacksamhet lyftes
upp av tyskarna, andra togo dem med sig hem för att
använda dem mot proletariatets fiender och "fördjupa"
revolutionen. Det blev en brådstörtad massflykt från fronten på
godtyckligt hemrusande järnvägståg med en massa
olycksfall. Härom läsas åtskilliga tragikomiska episoder i den på
norska översatta självbiografien av Maria Botjkareva, en
rysk amason, som deltog i kriget och bildade en kvinnlig
"dödsbataljon".
Krylenko var belåten med sitt verk och kunde redan i
januari 1918 inrapportera, att det av hela den reguljära
ryska armén återstod endast — kommittéer. Men de första
försöken att organisera den "homogena, fulländade och
självmedvetna" hären avlöpte snöpligt. Dess grundstomme
bestod av frivilliga ur det revolutionära proletariatet med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
