Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögon! Låten de döda begrava sina döda och övertygen er
om att den evigt unga reformanden icke är att söka inom
förfallna väggar!" För båda är samhällsomdaningen icke
ett komplicerat problem, som successivt skall lösas genom
erfarenheten, utan ett axiom, en dogm, som omedelbart skall
omsättas i handling. Båda ha varit likgiltiga för verkligheten
och drivit sin logiska konstruktion till det absurda. Båda
ha i den mening varit äkta ryssar, och de ha "löpt linan ut".
Ett lysande exempel på denna oresonliga excentricitet var
också Lev Tolstoj, den sublime moralpredikanten, som blev
fiende till all s. k. officiell kristendom, den fridsamme
evangelisten, vilken slutade som rent absurd försvarsnihilist och
individuell passivist, den renhjärtade människovännen, som
drömde om ett "absolut kyskhetsideal", en äktrysk Oblomov,
som med sin nedärvda handlingströghet såg det enda
botemedlet i ett ständigt negerande och ett "icke-motstånd mot
det onda".
Det finns väl intet folk, som i viss mening varit mer
idealistiskt och likgiltigt för verkligheten än östslaverna med sin
mystisk-fatalistiska ortodoxi och sina traditioner från
livegenskapen. Dekabristerna, de sammansvurna officerarna vid
tronskiftet år 1825, i sin mycket överspända idealism äkta
romantiska patrioter, voro också övertygade om att deras
åtrådda federativa republik i östern skulle visa världen
vägen till den sanna friheten och mänsklighetens stora
brödraskap, och samma suddiga framtidshägring föresvävade
det Kyrill-Metodievska revolutionssällskapet i Ukraina 1847.
Även den ryska kejsartronen har givit ett exempel på denna
fantastiska världsförbättringsmani i Alexander I, den "heliga
alliansens" grundpelare. Och samma naiva
självöverskattning fanns mer eller mindre medvetet hos alla ryska kejsare
fram till den stackars Nikolaj II, vilken ju ock byggde ett
universellt fredstempel i Haag, samtidigt med att hans
storfurstliga fränder och generaler hänsynslöst fortsatte
Rysslands aggressiva politik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
