Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
glänsande teatrar. Och vår rätt optimistiske landsmans farhåga
kan redan anses till full evidens bevisad: det bolsjevikiska
systemet måste efter Lenins fall drunkna i en
desorganisation, som ytterst beror på ohållbarheten av de hittills i
Ryssland praktiserade principerna.
Bland utländska skildrare av Bolsjevikien har jag särskilt
fästat mig vid engelsmannen H. G. Wells’ även på svenska
nyligen utkomna "Ryssland i skymning", därför att den är
skriven av en framstående författare, som har starka sociala
intressen med livliga sympatier för moderna
samhällsexperiment och a priori har sökt se bolsjevismen i optimistiskt ljus.
Men även hans ärliga omdömen i blidaste form äro en
förkrossande kritik av bolsjevismen i både teori och praxis.
Hans iakttagelser från Petrograd 1920 giva en förfärande
bild av detta Nekropolis, under vars grushögar två
århundradens späda kultur ligger begraven. Mellan de hemskt
vanvårdade gatornas gropar treva sig i skymningen blodlösa,
utmärglade skepnader fram med sina torftiga matknyten och
lumpsäckar. De flesta trähus ha rivits ner för anskaffande
av bränsle, och ändå var rumstemperaturen vintern 1919—20
under nollpunkten. I hela huvudstaden fanns det då sex
offentliga bodar, och ett äpple eller ett ägg kunde man komma över
för 300 rubel. Men all medicin var oåtkomlig, och
dödligheten hade stigit med 10 %. Som hemsk kontrast till denna
mörka tomhet glänste 40 teatrar, som spelade för fulla hus,
eftersom platserna utdelas gratis mot ransonerade kort.
I Moskva däremot är förödelsens styggelse mindre
märkbar, och mot den bleka himlen glittra fortfarande kupolerna,
som tjusat Kata Dalström, även på den bisarra
Vasilij-katedralen vid Kreml, en vanvettig byggnad, uppförd av en
galen tsar (Ivan Groznyj) till åminnelse av en tokig son
(Vasilij den välsignade). Den blev lyckligtvis obetydligt
skadad under revolutionsdagarna. Dess förlust skulle ha
varit oersättlig som exponent på 1500-talets kultur i Moskva.
Av personer, som besökt Moskva under det förra året, har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
