Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kerenskij var misstrogen mot honom, sedan han förklarat, att
kriget mot Tyskland måste föras till slut. Lenin såg i honom
en farlig rival i fråga om populariteten, och den bolsjevikiska
regimen betraktade både honom och Plechanov som
"revolutionens fiender". Han fick sin vistelseort anvisad i den gamla
kretsstaden Dmitrov (guv. Moskva), i själva verket en
förvisning för den 77-årige gubben, som till närmaste sällskap
hade sin nu 34-åriga dotter Alexandra.
År 1920 lyckades en engelsk arbetardeputation efter stora
svårigheter få uppsöka den ensamme gubben, som till
England sände följande muntliga hälsning: "Västerns demokrati
bör i det ryska försöket till en kommunistisk republik se
ett varnande exempel." Och nyligen har "Revue suisse" i
Bern publicerat ett brev, som Krapotkin kort före sin död
skrev till den bekante tysk-amerikanske socialistveteranen
Schwartz från anno 1848: "Hälsa Förenta staterna, då jag
ej längre finns till, att Lenin kom till Moskva i april 1917
och jag i juni samma år. Redan efter mitt första
sammanträffande med honom stod det klart för mig, att den ryska
jorden skulle bliva blodbesudlad. Lenin har ej bragt
Ryssland annat än ödeläggelse och fördärv. Jag är för gammal
och sjuk för att kunna uträtta något mer, men säg dem i
Amerika, att om jag åter kunde börja livet igen, skulle jag
taga som min förnämsta plikt att bekämpa bolsjevismen,
tills den blivit utrotad."
Krapotkins sista färd till Ryssland blev hans livs största
besvikelse. Den svurne motståndaren till marxismen och den
fridsamme individualisten måste vid sin levnads ände åse,
huru hans samhällsideal uppenbarade sig i
proletariatdiktaturens hemska vrångbild. Det gamla Ryssland med dess
glödande frihetssträvan, dess tändande patriotism och heliga
dårskaper, ungdomliga livskraft, kristliga mystik och sant
mänskliga offervillighet är snart vordet en jättekyrkogård,
där bolsjevikiska schakaler och vampyrer smyga kring som
spöklika skuggor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
