Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Bolsjevikien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
komisk är A. M. Semenovskijs sedelärande saga "Den nya
skjortan". Bonden Vanka är med på ett arbetarmöte, som
skall omvända världen, och skriver in sig i den röda
kommunen, i hopp om att kunna få en ny skjorta i stället för
den trasa, som nu skyler hans kropp. Han ser redan i
andanom den nya skjortan — den är röd förstås och har blåa
tuppar insydda! Han drömmer lycksaligt om att alla ryska
bönder en gång skola gå klädda i sådana röda skjortor med
blåa tuppar och stämmer med sin skrovliga bas in i den
tredje Internationalens jubelhymn:
"Det skall bli vår sista,
vår avgörande kamp."
Av den bolsjevikiska vitterheten är mig ytterst föga
bekant, tyvärr eller — lyckligtvis. Där är en poet
Majakovskij, som inte känner sig lugn, förrän Lermontov blivit
bunden vid muren och skjuten och som har föresatt sig att
med sina verser jämna Moskvas Kreml med marken. En
annan poet Mariengof har åtminstone den förtjänsten, att
han inte skäms för sitt judiska namn såsom Trotskij och de
andra pamparna. Hans diktsamling, som består av 72
versrader på grovt papper (med 6 rader på sidan) till det löjligt
obetydliga priset av 150 rubel (300 kronor!!), har den
originella titeln Ruki galstuchom, det är uttytt: "Händerna
som halsduk", och detta förklarar skalden i inledningen så,
att man bör lägga sina händer som en halsduk kring sin
nästas hals. Därav framgår dock ej tydligt, om det är för
att smeka eller för att strypa sin kära nästa. Och i slutdikten
uppställer han ett matematiskt problem, som kanske inte ens
Lenin kan lösa. De fyra versraderna lyda ordagrant så
här: "Skymningen har lagt sitt smutsiga och förbluffade(!)
skägg på kanten av fönsterbrädet, och mot den himmelska
badstugans helgonbild rör sig månen med sitt gyllene öra.
Skåden en annan ljus domning av koefficienterna för ett
okänt antal rum i värdshuset för trötta färdemän..."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:25:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/roharuin/0059.html
