Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ukraina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
invandringen av krigare och köpmän redan i tredje led absorberades
av den inhemska slaviska befolkningen. Men den politiska
sammanhållningen var mycket slapp. Storfursten i Kiev
försvagade den centrala regeringsmakten genom att giva sina
yngre söner mindre furstendömen som apanage. Det fanns
inga av naturen klart utstakade gränser för detta steppland
utom Svarta havet, och läget mellan Polen, Moskovitien och
tatarerna (sedan turkarna) var alltid hotat. När tatarerna
trängde norrut, föll Ukraina nästan motståndslöst i deras
händer, och Kievs fall 1240 lämnade Europa totalt oberört,
ehuru dess undergång betydde ofantligt mycket mer för vår
världsdel än turkarnas belägring av Wien 1683, som
uppfattades som en fara för hela kristenheten.
Nu uppstod den något spefulla benämningen Ukraina på
detta till god del herrelösa territorium vid Dnjepr, som
togs i besittning av Litauen och Polen. Hit samlade sig
emellertid en mängd lösa element — dels krigare, dels
bönder och fiskare — som bildade en stat i staten under namnet
kosacker och fick sitt högsta uttryck i den s. k. Zaporogiska
republiken, ett slags krigisk munkorden, som nedanför
vattenfallen i Dnjepr (za porogy) hade sitt befästade läger
på någon av flodens holmar. Detta kosackväsen, som en
lång tid var den egentliga bäraren av den nationella
ukrainska idén, nästan utplånad hos det av den polska adeln och
det katolska prästerskapet eljest förtryckta samhället, har
blivit frejdat i poesien och gjort sig ett namn i östra
Europas krigshistoria. Men det blev dock en olycka för Ukraina,
ty detta samhälle var byggt på en lös grund, dess folkvilja
urartade till självrådighet och dess något töckniga
fosterlandskärlek till en odisciplinerad anarki. Kosackrepubliken
har haft att uppvisa endast en verklig statsman,
Chmielnitskyj, men även han leddes mer av personliga motiv i sin
politik, och hans tilltänkta allians med Sverige och
Siebenbürgen krossades genom hans plötsliga död (1657), vållad
genom slaganfall efter ett dryckeslag. Hans plan att ingå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
