Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tjechoslovakiska republiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
behandlas i deputeradekammaren. Grundlagen föreskriver full
likställighet mellan könen, utan avseende på nationalitet, ras
eller konfession, och minoriteternas rätt skall lagligt
skyddas. Den verkställande makten representeras i främsta
rummet av presidenten, som väljes för en period av sju år. Han
har rätt att sammankalla och upplösa riksdagen, som skall
sammanträda två ordinarie gånger om året.
Den 15 juni 1919 förrättades de första kommunala valen,
som utföllo sålunda: socialdemokrater 24 %, agrarer 21 %,
tjechoslovakiska socialister 20 %, klerikala folkpartiet 16 %,
nationaldemokrater 10 %, "vildar" och diverse grupper
9 %.
Det tjechiska partiväsendet är ej så komplicerat och
mindre suddigt än i andra slaviska nybildningar, ty de olika
partierna — inalles 8 tjechiska — ha uppstått ur den
samfällda oppositionen mot Habsburg ooh dess förut
dominerande tyskhet. Men utom dessa 8 partier finnes det 6 tyska
partier och 2 magyariska. Ej långt efter 1848 — "det galna
året" — lades grunden till ett allmänt tjechiskt folkparti,
som till ledare fick historikern Palacký och hans måg baron
Rieger. Det hade ännu näppeligen ett bestämt program, utan
sökte genom patriotiska upplysningsskrifter väcka den
nationella känslan över huvud och egga folket till sammanhållning
gent emot den övermäktiga tyskheten. Detta folkparti kunde
dock ännu föga göra sig hört i det politiska livet, så länge
den österrikiska parlamentarismen gick i den tyska
Wienregeringens och byråkratiens ledband.
Den polska resningen 1863 vållade en
meningsskiljaktighet, som förr eller senare måste leda till splittring, i den
mån som det tjechiska medvetandet blev livligare. De äldre,
mer moderata elementen, med Rieger i spetsen, ställde sig
på ryssarnas sida, varemot de yngre, radikalare
sympatiserade med polackerna. Brytningen blev definitiv 1868, då
grundstommen av det gamla folkpartiet konstituerade sig
som det gammaltjechiska partiet, vilket ännu stod kvar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
