Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den tjechoslovakiska republiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
surdegen. Jag har i Prag träffat en eller annan bildad tjech,
som för mig sökt klargöra en tjechisk mening genom ett
franskt, ryskt eller kroatiskt låneord, men hellre skulle ha
bestigit bålet som Hus än låtit ett tyskt ord undslippa sina
läppar, fast detta naturligtvis låg närmast till hands för
båda parterna. Å andra sidan har jag dock även funnit
exempel på att arbetare, som jag tillsport om t. ex. en gata,
frågat, om jag inte förstod tyska, då han märkte luckorna
i mitt tjechiska språkvetande. Men denna nationella
språkrensningsmani innebär endast, att tjecherna numera vilja
betrakta sig som herrar i eget hus, och de ha verkligen haft
bittra erfarenheter av tyskhetens övertag. När förhållandena
blivit lugnare och tyskarna fattat sin verkliga ställning i
f. d. Österrike, skall det tyska kulturspråket för visso åter
komma till heders. Presidenten Masaryk föregår med gott
exempel genom att regelbundet besöka den tyska
nationalteatern och den tyska operan, där Sigrid Arnoldsson en
gång skurit sina lagrar. Och den tyska operan har allt ifrån
Mozarts och Webers dagar haft en god härd i Prag.
Men för närvarande påminnes man vid varje steg i Praha
om att tyskheten i Österrike är en något tynande planta
söder om Riesengebirge, liksom i de sydtyrolska och
stejerska alpländerna. Denna slaviska tendens framträder redan
i valet av den nya statens namn: Tjeckoslovakiska
republiken. Oavsett att namnet är något långt och därför
opraktiskt, synes det mig något oegentligt, därför att republiken
räknar inemot en tredjedel tyska medborgare, i allt fall mer
än det slaviska annexet i norra Ungern. Enligt vårt
språkbruk är i sammansatta ord det senare ordet det väsentliga,
och formen slovakotjechisk synes mig vara att föredraga.
Det dröjer nog, innan våra skolbarn kunna lära sig namnet
Tjechoslovakien och utpeka det på kartan. Naturligtvis
skulle den latinska formen Bohemia, som har gamla goda
anor, ha varit lämpligare, och det landet känna våra
skolungar från Gustaf II Adolfs historia. Men Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
