Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till det ortodoxa Moskva, kroaternas till Rom. De förra
äro mer sangviniska och dådlystna, de senare mera
mediterande och en smula loja eller handlingströga. Bådas
nationalkänsla är lika ömtålig, men nog synes mig den serbiska
chauvinismen större allt sedan det mångbesjungna
nederlaget på Kosovoslätten. Och då den snillrike "fader Vuk"
överraskade världen med sina samlingar serbiska folkvisor,
tycktes man i Europa glömma, att kroaterna ha precis lika
stor förtjänst däri. Det är två element, som icke äro lätta
att hopsmälta trots det gemensamma språket.
Denna latenta dualism kom starkt till synes vid skapandet
av den nya sydslaviska författningen. Den kom till världen
under svåra födslovåndor, och tyvärr är det inte alldeles
tvärsäkert, att fostret skall leva länge i denna gestalt. Och
det är inte heller säkert, att barnet skall komma att hedra
både fader och moder, även om det blir långlivat.
Redan i slutet av 1920 skrev den serbiska tidningen
"Epocha": "Staten är i fara. Fiender hota både inifrån
och utifrån. Där råder korruption, krass vinningslystnad
och brist på auktoritet." Måtte tidningen icke få anledning
att upprepa denna Kassandraspådom!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
