Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnämsta hjältedikt "Smail-agas död" uppfördes på
nationalteatern i Zagreb, blev författaren Milan Ogrizović,
kroaternas bäste scenförfattare, nästan utvisslad av den
"serbiska" publiken, därför att han hade tjänat i det gamla
Österrike-Ungern och under världskriget förestått den
officiella, tyskvänliga pressbyrån i Belgrad. Visserligen blev
regenten Alexander sommaren 1920 på sin rundresa genom
Kroatien, Slavonien och Slovenien både hövligt och
hjärtligt mottagen överallt, och bland serberna lär han vara
ganska populär, men på Balkanhalvön är folkets kärlek
sällan furstarnas belöning och hänger ofta på en ganska
skör tråd.
Det kroatiska parti, som ärligt och oförbehållsamt
omfattat den jugoslaviska idén, är det demokratiska
(Davidović), som yrkar på enhetlig centralisation för
utjämnande av nationella skiljaktigheter och vill samarbeta med
serben Abramovitj’ radikala bondeparti. De kroatiska
radikalerna erkänna också enhetlighetens nödvändighet enligt
överenskommelsen på Korfu, men betona den provinsiella
autonomiens princip. Däremot fasthåller den nationella
klubben strängt vid den gamla Ante Starčević’ krav på
"ren" kroatism och är ängslig för allt slags serbisk
hegemoni. En tvetydig ställning intager den sydslaviska klubben,
som företrädesvis rekryteras av slovenska klerikaler och
ledes av Korošec. Den anser visserligen en federation
omöjlig på grund av de religiösa skiljaktigheterna och
erkänner den sydslaviska centralisationen, men fordrar full
autonomi för Kroatien, Slavonien och Slovenien, d. v. s. de
katolska områdena. Kanske går han i själ och hjärta det
katolska påvedömets ärenden.
Efter ett mycket forcerat arbete för att få konstitutionen
under tak precis till den ödesdigra Vidov dan antogs den
nya författningen med 223 röster mot 35. Den består av
139 paragrafer och är naturligtvis modernt demokratisk,
fast den i många slavers ögon förefaller alltför konservativ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
