Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Helena (n:r 4) blev drottning av Italien, ooh den femte
knöt Hymens band med Frans Josef av Battenberg, en
frände till kejsaren av samma namn. Sålunda blev
Montenegro den felande länken mellan Romanov och Habsburg,
och den patriarkaliske despoten i Cetinje lät icke den
vänstra handen veta, vad den högra gjorde: morgongåvorna
från det ryska hovet gjorde minsann ej sportlerna från
Wien överflödiga.
Oavsett Frans Josef av Österrike-Ungern hade Nikola
den längsta regeringstiden bakom sig bland Europas
potentater, om man undantar en viss furst Johann, som lär ha
regerat i Lichtenstein, och hans regering blev den allra
mödosammaste. Född 1841 i den stenrika, men fattiga byn
Njegusj, Montenegros Habsburg eller Hohenzollern, måste
han i hela sitt liv företaga en vandring över mer blod- än
daggstänkta berg. När han 1860 besteg den s. k. tronen
efter sin knivskurne farbror, furst Danilo, hämtades han
från ett lyceum i Paris till sitt Getapulien, där hungersnöd,
kolera och krig rasade. Men han redde sig bra — åtminstone
med det sistnämnda. Genom freden i Rijeka 1862
"reglerade" han gränsen till Turkiet fördelaktigt; efter resningen
i Herzegovina 1875 lyckades han utvidga sin stenareal, fast
"makterna" vid Berlinkongressen stäckte hans
imperialistiska planer, och ur Balkankrigen utgick han icke lottlös.
Men viktigare än dessa små militäriska framgångar, som
slutligen endast voro ägnade att stegra den krigiska
självöverskattningen, var det kulturella framåtskridandet.
Landet fick eget mynt enligt serbisk valuta och en mer tidsenlig
lagbok i stället för den gamla nävrätten. Vid Nikolas
tronbestigning var Montenegro ungefär vad Albanien ännu är:
ett geografiskt begrepp för diverse stammar av
självrådiga analfabeter, som sammanhöllos genom blodsband och
splittrades genom blodshämnd. Vid slutet av hans regering
fanns det i Montenegro både post och telegraf,
automobilförbindelse till kuststaden Cattaro, d. v. s. den stora världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
