Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den sydslaviska statsbildningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
söder om bergskedjorna Sjar Planina och Tsjerna Gora är
den slaviska befolkningen uppblandad med ett dussin
nationaliteter, om man medräknar sådana folkfragment som
negrer, tjerkesser och armenier. I söder och vid kusten är
det grekiska elementet mycket starkt. Turkarna, vilkas
folkmängd visar en stadigt sjunkande tendens på grund av
mindre nativitet och avfolkning genom krig, utvandring
och pest, torde ännu uppgå till högst en halv million. Men
utom de kristna sydslaverna finns det rumäner
(kutsovalacker) och 150,000 mohammedanska bulgarer (pomaker vid
Rodopebergen och torbesjer på Sjar Planina), varemot
turkarna även ha en liten kristnad församling, de s. k.
vardarioterna, i sydost.
Vid Vardars övre lopp ligga de forna serbiska
residensstäderna Prizren, Prisjtina m. fl. på den stora högslätt, som
bildar det beryktade Kosovo pole (trastfältet), och ingen
makt — utom möjligen den albanesiska — gör serben
hemortsrätten här stridig. I Skopje (Yskyb) stöta de slaviska
nationaliteterna samman. Här äro språkgränserna svåra att
draga, och nationaliteten bestämmes stundom av den
tillfällige maktinnehavaren. Mången makedonier i den gamla
turkiska tiden bekände sig som slav rätt och slätt, utan att
närmare grubbla över om han var serb eller bulgar, men
genom de olika skolorna och kyrkorna (serberna tillhöra det
grekiska patriarkatet, varemot bulgarerna ha sitt eget
exarkat) tvingas barnen omedvetet att bekänna nationell
färg, och denna omvandlingsprocess kan försiggå tämligen
fort. Men vid Prilep synes man mig vara inne i den rent
bulgariska intressesfären, och att serberna genom det
andra Balkankriget med sig införlivade till och med Ochrid,
en av den bulgariska kulturens äldsta härdar, förefaller mig
som en oförrätt — en ärlig uppfattning, som serberna
aldrig tyckas förlåta mig.
Hela den snedvridna europeiska orientfrågan har vållat,
att det makedoniska spörsmålet har blivit ett konstlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
