Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
THEODORE. ROOSEVELT
Ty jag skall bli hos dig, och du skall få se.
Hur sorgerna kunna välsignelse ge.
När pröfningens eld vill förtära ditt bröst,
Min nåd, den oändliga, skänker dig tröst.
Ej lågan skall vålla dig skada; nej, huld
Den rensar från slagget det dyrbara guld.
Mitt folk om min kärlek det vittnesbörd bär,
Att osviklig, trofast och evig den är.
De grånade gamla — dem når ingen harm.
Jag trycker dem ömt likt små lamm till min barm.
Den själ, som till Jesus har satt allt sitt hopp,
Jag aldrig skall lemna åt fiendens tropp;
Om sjelfvaste helvetets makt derom ber.
Dock aldrig, nej aldrig, nej aldrig det sker."
Roosevelts religion var rättvisans religion. Men den rättvisa, han ifrade
för, var en manlig rättvisa, fri från all sjuklig känsloömhet. På tal om en
rättvis behandling af indianerna sade han: "De skulle behandlas precis på
samma sätt som vi behandla den hvita mannen. Gif hvar och en eganderätt
till 160 acres jord. Om han förkastar detta anbud, låt honom då dela samma
öde som de tusentals hvita jägare, hvilka lefvat på de villebråd, som
utrotats genom landets bebyggande, och låt honom i likhet med sådana hvita,
som icke vilja arbeta, försvinna från den jord, för hvilken han endast är en
börda. Denna lära synes obarmhertig, och det är den, men den är lika
rättvis ooh förnuftig för det. Det duger icke att vara barmhertig mot några få,
så att man blir orättvis mot de många. Boskapsmännen hålla åtminstone
boskapshjordar och bygga hus på landet, och likväl ville jag icke för ett
ögonblick hindra nybyggare från att slå sig ned på boskapsområdena, äfven
om det skulle medföra ruin för boskapsegarne och deras industri." I
liknande anda uttalade han sig om det Inbördes förhållandet mellan ett lands
medborgare och mot de socialistiska tendenserna. Några utdrag ur ett par
af hans tal skola belysa hans ståndpunkt i dessa frågor: "Ve den ytliga
frasmakare, den ytliga idealist, som i stället för att jemna vägen för den
handlingskraftige mannen vänder sig emot honom och hindrar honom i hans
arbete! Det individuella initiativet bör uppmuntras i stället för att
motarbetas. Men på samma gång böra vi komma ihåg. att i samma mån som ett
samhälle utvecklas, ändras också förhållandena, så att allt mer och mer
utaf sådant, som förut lämpligast öfverlemnades åt det individuella
initiativet, kan med bättre resultat förrättas genom gemensamt arbete. Mycket
af diskussionen om socialism och individualism blir meningslöst, emedan
de diskuterande ej äro ense beträffande terminologien. Jag är stark
Individualist genom vana, arf och öfvertygelse, men sunda förnuftet säger mig.
att staten, samhället, medborgarena kunna, om de handla gemensamt, uträtta
en del saker bättre, än enskilda personer kunna göra. Vi böra alla hjelpa
till att åstadkomma rättvisa och lika tillfällen för alla, att mer och mer
förvandla verktygens handhafvare till deras egare, att fördela bördorna så.
att de så vidt möjligt är bäras lika af alla. Antagandet af ett logiskt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
