Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 JOHAN JOLIN
V.
En medaljong.
Kammarherren von Dörben gjorde, följd av sin
läkare, dagliga besök på prästgården, ängsligt avbi¬
dande den stund, då man kunde våga en flyttning av
den dyrbara sjuka, hans enda barn och arvinge till hans
kolossala förmögenhet.
Kasimir von Dörben, vilkens förfäder hade varit rika
mecklenburgska godsägare, hade gift sig med en till
Sverge överflyttad släktings enda dotter, och efter sin
svärfar ärvt största delen av sina rikedomar. Han ägde
flera gods i södra Sverge, men vistades för det mesta
utomlands, och hade där låtit uppfostra Eleonore, som
först på sista året återvänt till sin barndoms Eden, det
för henne så kära Munkanäs, kring vilket alla hennes
tidigaste minnen av livet flätade sig, och vilket herre¬
säte under några år varit den annars så omhytlige
kammarherrens favorithemvist.
von Dörben hade varit akademikamrat och intim vän
med baron Hans Elghjerta. Av detta skäl hade von
Dörben köpt Munkanäs, vars ägor stötte ihop med
Ragnarsnäs, så att ungdomsvännerna icke hade mera än
två mil mellan varandras slott.
Bland de framtidsfunderingar, som under denna för¬
troliga grannskapsperiod utbyttes mellan de lyckliga
familjerna, var en av de förnämsta den, att Fingal
Elghjerta en gång skulle bli make åt Eleonore von
Dörben, och Munkanäs och Ragnarsnäs på så sätt
förenas till en enda ofantlig possession, större än
månget tyskt furstendöme. Men de båda kontrahenterna
själva voro alldeles okunniga om dessa icke ovanliga
föräldraplaner, och tycktes föga intresserade av var-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
