- Project Runeberg -  Rosen bland kamelior /
92

(1928) [MARC] Author: Johan Jolin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 JOHAN JOLIN
mig brinnande, ditt guldgula hår är såsom en geta-
hjord, de som på berget Gilead klippta äro. Din
längd är lik vid ett palmträd, dina tänder äro som
hjordar med avklippt ull, som tvagne komma utur
vattnet. Huru dejelig och huru ljuvelig äst du, kära
i vällust.»
Den förryckte prästen kastade sin arm kring Gundlas
liv och ville trycka en kyss på hennes svällande läppar,
men den unga kvinnan stötte honom med ett utrop av
vrede och vämjelse långt ifrån sig.
»Grenadjären» kände sin styrka, mätte sin förföljare
med en blick av den djupaste avsky, och gjorde sig i
ordning att skynda bort.
Men i detta ögonblick började Anders Samuels kinder
låga, hans små ögon uttryckte på en gång kärlekens
lidelse och den högsta ilska. Hycklaren hade helt och
hållet lagt bort den fromma masken, och rumlaren,
slagskämpen, kvinnoförföljaren från Uppsala stod där
hotfull inför den förskräckta flickan. Ännu en gång
kastade ulven i fårakläder sin senfulla magra arm kring
Gundlas smärta liv, och utropade, darrande av sinnes¬
rörelse:

Flicka! Håna mig inte, förakta mig inte! Du är
i mitt våld, och här uppe hör oss ingen människa.
En kyss eller rulla vi såsom ett älskande par om¬
lindade i dödsångesten utför klippan raka vägen ner
i forsen under oss. Känner du, att, hur storväxt och
ståtlig du också är, du ändå bara är en svag kvinna?
Skurken höll sina armar som ett par järntänger
kring Gundlas fjättrade midja, vid vilken hennes hän¬
der voro liksom fastlåsta. Hon kände sig fullkomligt
maktlös, och pustade under outsäglig vånda:

Gud i himmeln, bistå mig! Jag märker att min
far har orätt, det måste finnas en djävul, och jag
är nu i hans våld.

Djävul eller ängel, vilket du vill, ty du kan göra
mig till bäggedera. En kyss eller par, och jag släpper
dig lös. Sedan må du prata vad du vill om mig,
man skall ändå aldrig tro min vedersakares dotter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roskameli/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free