Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’267
mörka, ångest- och ångerfyllda djupen evighetslivet
födes och växer i styrka. Hur skulle själen här kunna
taga sig fram, om den ej följde herden?
Han själv steg ned i det djupaste ångestfyllda
mörkret, han gick en väg, som ingen av oss förmår vandra.
Han blev människa för vår skull och han "gav sitt liv
för fåren’’ — för att lyfta oss upp till sig, för att ’
’gu-domliggöra" oss, locka fram gudsbelätet i oss, göra oss
till sanna människor, rena, modiga, offervilliga, älskande
som han. Honom förutan förmå vi intet.
Vart för ban oss över bergen och genom klyftorna?
Till gröna ängar, till friska vattenkällor, där vi få stilla
vår andes hunger och törst, d. v. s. hans ord. Det, kunna
vi icke taga oss själva. Vi kunna läsa i bibeln eller
andra goda böcker eller höra predikningar och deltaga i
gudstjänstlivet. Men ett ord, som stillar andens
hunger och släcker själens törst, blir allt vi då höra först
när han för oss dit, d. v. s. gör ordet levande i vårt
hjärta, Detta kunna vi ej taga oss själva — lika litet som
fåret kan taga sig fram till de saftiga betesplatserna.
Andakten är ingalunda något lättillgängligt. Men han
kan föra oss dit, I nattens tysta timmar — eller mitt i
bullret bland människor — kan han viska ett ord i vårt
öra, som ger vår själ inre samling, ståndaktighet mot
frestelser, näring för våra djupaste behov. Men det
gäller att känna sin herde ocli följa honom, när han kallar
till vandring — eller stanna, när han bjuder vila.
Härför liar han i sin liand "en stav"; och psalmisten
säger: "Din käpp och stav, de trösta mig." Vad menas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
