Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
| Arbetet ute i landet |
Växjö F. K. P. R. hade ordinarie möte 22
febr. Ordföranden redogjorde för
centralstyrelsemötets viktigaste frågor.
Föreningen beslöt att mera än förut söka verka
genom anordnande av offentliga föredrag,
särskilt i kommunala ämnen, och samkväm
för medlemmarna, där samhällsfrågor av
intresse skulle diskuteras.
Eskilstuna F. K. P. R. höll den 19 febr.
årsmöte. Av den avgående styrelsen
omvaldes enhälligt fruarna Alma Johansson,
ordf., Laura Ekman, v. ordf., tandläkaren
Karin Melén och fru Gulli Westman. Till
kassaförvaltare efter fru Marta Karlsson,
som undanbett sig återval, valdes fröken
Hilda Holm. Styrelsesuppleanterna fröken
Hilma Nordlund och fru Adamsson
omvaldes, varpå efter fru Ebba Lindegren, som
undanbad sig återval, valdes fil. kand.
Signhild Bohlin. Doktorinnan Nina Blom och
fröken Elin Hägg kvarstå som revisorer
med fru K. Törnblom och fröken Maria
Jonsson som suppleanter. Till pressombud
valdes fröken Maria Jonsson och fru M.
Eklund.
En kort redogörelse för gift kvinnas
deklarationsrätt upplästes, varefter
ordföranden redogjorde för centralstyrelsemötet.
Mötet avslutades med samkväm.
F. K. P. R. i Göteborg förbereder en serie
föredrag över ämnet: Kvinnans ställning
inför lagen i olika länder.
I Huskvarna ha fru Ella Billing och fru
Elma Danielsson talat på rösträttsmöte
i Folkets hus 29 jan. Fru Billing talade
över ämnet: Kvinnan och
samhällsfrågorna, och fru Danielsson om: Moderna
kvinnliga rättskrav.
Norrköpings F. K. P. R. höll 22 febr.
sammanträde, varvid redogjordes för
centralstyrelsemötet. Föreningen beslöt att
upprätta en upplysningsbyrå, där kvinnor
kunna erhålla råd och hjälp vid
självdeklaration.
Nyköpings F. K. P. R. sammanträdde 21
februari under fröken Anna Molins
ordförandeskap, varvid redogörelse lämnades för
Centralstyrelsemötet. Man beslöt att även
denna termin söka få till stånd en
husmoderskurs. En sakrik redogörelse för
rösträttsfrågans läge just nu lämnades av
ordföranden.
Oskarshamns F. K. P. R. höll 4 febr.
årsmöte. Några minnesord ägnades den
bortgångna ordföranden fröken Wallgren.
Till medlemmar av styrelsen valdes:
fruarna F. Stéenhoff, E. Magnusson samt
fröknarna H. Ljungqvist, A. Toll, R. Haskel,
M. Wretman och L. Westeson.
Suppleanter: fröknarna E. Linnell och E.
Gabrielsson. De förutvarande revisorerna fröken J.
Stjernberg och fru E. Lewin återvaldes.
Därefter lämnade fru Stéenhoff en
intressant och medryckande redogörelse för
centralstyrelsemötet i Stockholm. Fru
Stéenhoff slutade med att citera följande ord ur
ett föredrag av fru E. Hagen: ”Det kommer
att kännas bättre få rösträtten, om man vet
sig ha arbetat för den, än att få den som
en gåva andra arbetat för. Vi dra ju
fördel av föregående generationers
kvinnoarbete. Skulle vi då njuta dessa förmåner
utan tanke på kommande släkter! Nej, vi
ha en tacksamhetsskuld att avbetala mot
dem som komma efter oss.” I anslutning
härtill riktade fru Stéenhoff en varm
uppmaning till kvinnorna att offra mera tid,
mera arbete på att fostra sig själva och
andra till goda medborgare.
Föredraget, delvis mycket humoristiskt,
emottogs med livliga applåder.
Sedan föreningen beslutit hålla
studieaftnar varje måndag kl. 8 e. m. å
Privathotellet och ordf. uttalat en förhoppning att så
många medlemmar som möjligt skulle
deltaga i dem, vidtog ett glatt och angenämt
samkväm.
En av Stenstorps F. K. P. R:s äldsta
medlemmar, fru C. W. Klingström, född Keil,
avled i Stenstorp den 8 febr. i den höga
åldern av 90 år.
Fru Klingström, som alltifrån
Stentorpsföreningens bildande varit medlem av
densamma, deltog in i det sista med
oförminskat intresse i rösträttsföreningens
angelägenheter. Till hennes bår sände F. K.
P. R. en krans med band i
rösträttsfärgerna.
Sölvesborgs F. K. P. R. har under
vintermånaderna anordnat diskussionsaftnar
omväxlande med föredrag under ganska livlig
tillslutning. Föreningen hoppas genom
detta arbete vinna många vänner för
rösträttsrörelsen. Verkningarna ha redan
börjat spåras i minskat motstånd mot vår sak.
Föreningen räknar nu 80 medlemmar.
Skåneförbundet av L. K. P. R. höll 28 jan.
årsmöte i Kristianstad, vid vilket förekom
föredrag av fröken Elna Persson Lund över
ämnet: Vad kunna de moderata kvinnorna
i nuvarande situation göra för
rösträttsfrågans lösning? Tal. rekommenderade de
moderata kvinnorna att ingå i
valmansföreningarna och påverka de ledande
högermännen att upptaga kvinnlig rösträtt på
sitt program.
Efter föredraget vidtog diskussion, som
inleddes av fröken Sigrid Kruse från
Karlskrona. Ingen resolution antogs.
Härefter följde frågan: Hur sätta
centralstyrelsemedlemmarna i tillfälle att mera
talrikt besöka centralstyresemÖtena? En
livlig diskussion utspann sig härefter.
Resefördelning förordades av de flesta talarna.
Förbundsstyrelsen fick i uppdrag att
under årets lopp bestämma platsen var nästa
möte skall hållas och årsavgiften bestämdes
till den vanliga.
Förfrågan förelåg från Landsföreningen,
huruvida Skåneförbundet ville åtaga sig att
anordna ett allmänt rösträttsmöte i Skåne
instundande sommar med friluftsmöte i
Nackarpsdalen, såsom belägen särdeles
bekvämt med avseende på kommunikationer.
Styrelsen fick i uppdrag att med sig
associera utvalda ombud från samtliga
lokalföreningar och arbeta för saken.
En kortare paus följde, varefter det
offentliga mötet vidtog. Många intresserade
kvinnor hade infunnit sig och även en del
män, ehuru naturligtvis i stark minoritet.
Vid detta möte hölls föredrag av fröken
Nanny Palmkvist över ämnet: Är
behovs-principen en rättvis löneprincip? En livlig
diskussion följde.
Talarestolen bestegs därpå av fröken
Sigrid Kruse från Karlskrona, som med
ämnet: Kvinnan och samhället förde
kvinnornas talan i rösträttsfrågan och påvisade
det absurda i att hon äger kommunal
rösträtt och indirekt rösträtt till Första
kammaren m. m., men nekas inflytande vid
Andra kammarens besättande. Genomgick alla
de på lösning väntande samhällsfrågor, som
behöva arbete och bistånd. Med full rätt
säges att det moderliga är det centrala hos
kvinnan. Talarinnan påpekade de många
nya lagar och förbättringar, vilka beröra
våra barn.
Det entusiasmerande och värmande
föredraget var mötets förnämsta och mest
uppmärksammade.
ÅlvsborgsfÖrbundets årsmöte. Söndagen
den 11 febr. sammanträdde ombud för
ÅlvsborgsfÖrbundets av F. K. P. R.
lokalföreningar till årsmöte i Vänersborgs stadshotell.
I mötet deltogo reprensentanter för
Färge-landa, Trollhättans, Ulricehamns,
Vänersborgs och öxnereds lokalföreningar.
Till arbetsutskott omvaldes fröken Signe
Wollter, ordförande, och fröken Ingrid
Bergius, sekreterare, samt nyvaldes fröken
Ruth Bergius, kassaförvaltare. Dessutom
valdes till suppleanter fröken Ida Larsson
och fru Elin Andersson. Till revisorer
valdes fröknarna Beda Nilsson och Selma
Wennerroark samt till revisorssuppleanter
fröknarna Gerda Bäck och Lisa
Spetsberg.
På inbjudan från F. K. P. R. i Ulrice-
hamn beslöts att nästa årsmöte skall äga
rum i denna stad.
Arbetsutskottets medlemmar redogjorde
därefter för förbundets verksamhet under
det gångna året. Denna hade
huvudsakligen bestått i ordnandet av sommarens
agitation för Andrakammarvalen. Kvinnor
hade talat på 36 möten i Ålvsborgs län. På
många av dessa hade L. K. P. R:s
resolution antagits, och valmännen hade överallt
visat förståelse och sympati för
kvinnornas sak.
Fröken Wollter har under året bildat en
F. K. P. R. i Mellerud. Föreningen har
anslutit sig till Ålvborgsförbundet.
Fröken Ruth Bergius redogjorde för
förbundets vandringsbibliotek. På förbundets
årsmöte i Göteborg 1910 hade bildats en
kommitté, bestående av fröknarna Ruth
Bergius, Hanna Gerdtszon och Hilma
Jakobsson, för att anordna ett
vandringsbibliotek. Då det visat sig svårt att få
kommittén samlad, kompletterades den
sedermera med fröken Signe Wollter.
Utlånings-villkor ha antagits, pengar ha insamlats
och böcker ha inköpts. Nu förelåg ett
bibliotek, bestående av 51 volymer, och
utlåningen kunde börja.
Mötet diskuterade landstingsvalen 1912
och vad i övrigt kunde göras för att stödja
den utlovade kungliga propositionen om
politisk rösträtt och valbarhet för kvinnor på
samma villkor som för män.
Efter mötets slut intogo ombuden
gemensam middag, till vilken de inbjudits av
Vänersborgs F. K. P. R.
På eftermidd. kl. 7 var ett talrikt besökt
offentligt möte anordnat. D:r Gulli Petrini
redogjorde i ett med livligt bifall mottaget
föredrag för den kvinnliga rösträttsfrågans
nuvarande läge och gisslade skarpt högerns
ställning till denna sak. Hon kritiserade i
det följande den gällande
äktenskapslagstiftningen, bristen på kvinnlig sakkunskap
för detta ärendes behandling i den nya
lagberedningen, Lindmanska regeringens
underlåtenhet ’ att taga hänsyn till 1907 års
riksdagsskrivelse angående ogifta mödrar,
löneregleringskommitténs betänkande
angående kvinnorna och statstjänsterna samt
lagen om kvinnans uteslutande från
industriellt nattarbete och påvisade, att
kvinnorna i dessa fall varit hindrade att göra
sin mening och sina krav gällande.
Fröken Wollter framhöll därefter vikten
av att alla kvinnor samlade sig till den
sista och svåraste striden, som nu förestår.
Örebro länsförbund för kvinnans politiska
rösträtt hade den 4 februari ordinarie
års-sammanträde i Örebro, varvid åtta
föreningar voro representerade av befintliga nio.
Under mötet kom underrättelse att den
tionde bildats i Frövi. Till ordf. återvaldes fru
Siri Frosell, till sekr. fru Augusta
Palmborg, båda i Örebro, och till kassaförvaltare
fru H. Åström, Kumla.
*
En bok om en personlighet.
Lily Braans Memoiren eioer Sozlallstin.
Av Elisabeth Krey.
I.
Om man försöker tänka sig en blandning
av Nathaly von Eschstruth och Fredrika
Bremer, får man en aning om Lily Brauns
bok Memoiren einer Sozialistin. En
underlig blandning av societetsroman och
själshistoria, av skickligt och elegant gjorda
teckningar från små tyska garnisonsstäder,
där de högadliga unga damerna dansa och
flirta med platsens löjtnanter och av det
drama som är personlighetens födelse och
utveckling.
Alix von Kleve, om vilken boken
handlar, växer upp i en högadlig militärfamilj,
skyddad och väl vårdad från alla farliga
yttre inflytelser. Endast hennes brinnande
fantasi och hennes oroliga lifstörstande
själ hindra henne från att trivas i vad hon
själv kallar löjtnantsatmosfären. Hela
hennes barndom och tidiga ungdom är ett
ständigt sökande. Hon kallas häftig och
egensinnig, självbehärskningens stora dygd
predikas henne bittida och sent, och hon tar
skadan igen i ändlösa ensamma
drömme-rier och ett fantasiliv, där verkligheten
flyttat bort i ett blånande fjärran. Hon
genomgår andliga kriser, som aro så starka,
att de nästan bryta hennes hälsa. En
sådan kris kommer med
konfirmationsberedel-sen hos en luthersk präst, som är mer än
lovligt oförstående och osympatisk för de
livsproblem, som kunna oroa ett vaknande
sinne. Längre fram då Alix von Kleve
blivit en ung skönhet, som omsvärmas av
beundrare, komma vi till den oundvikliga
kärlekshistorien. Den utvalde är en ung prins
vid ett litet tyskt hov, och hovhänsyn
hindra honom från att göra sin ungdoms
älskade till sin gemål.
Med den utförlighet, som utmärker alla
tyska författare, skildrar Lily Braun de
olika stadierna i fröken von Kleves
kärleksdröm. Allt hennes dansande och
flirtande både före prinsens ankomst och
sedan han lämnat henne en mörk, regnig
höstkväll, bli vi heller icke förskonade
ifrån. Men denna bredd i skildringen har
sina fördelar: vi lära känna Alix von Kleve
i grund och botten och veta vad vi kunna
vänta av henne. Detsamma gäller icke om
bokens övriga figurer. De äro icke
tillräckligt fristående. Varken fadern, den
stränge militären, som med all sin vilda
oresonliga häftighet har ett barns veka hjärta
eller den kalla, pliktuppfyllande modern
framträda någonsin fristående, utan alltid
i förhållande till sin dotter. Endast genom
hennes ögon se vi dem. Det är sant, att det
är ett kännemärke för ungdomen att hela
dess världsbild är inställd i förhållande till
den själv, att den ser människor endast då
de komma i direkt beröring med dess
intressen, men icke som personligheter för
sig. Men av författarinnan till Memoiren
einer Sozialistin hade man väntat, att en
annan och mognare uppfattning skulle göra
sig gällande. Men så helt har hon
identifierat sig med sin hjältinna, att hon ickc
kunnat frigöra sig från hennes ungdomliga
syn på världen.
När kommer då socialismen till synes i
denna bok annat än på titelbladet?
Knappast skymten av den visar sig i bokens
första hälft. Den unga, kämpande
personligheten är en missnöjd, som icke finner sig
till rätta i sin omgivning, men hon söker
sig icke ut från sig själv till andra
missnöjda, till detta bjöds henne för övrigt
intet tillfälle.
"Gåtan om eländet i världen och dess
olöslighet reste sig jättestor för mig, en
klippvägg med svarta järnportar", säger
Alix von Kleve, då hon varit med om att
besöka de fattiga och sjuka på sin farmors
gods. "Ingen ägde nyckeln till den, och
tron, som bär människor Över den till
soliga, lyckliga världar på andra sidan
graven, hade jag tappat bort."
Ju längre hennes ungdom lider, ju mer
hennes Ögon öppnas för lidandet runt
omkring henne, desto outhärdligare finner hon
det beroende av sin familj hon lever i, den
livslögn, som hon genom uppfostran och
konvenans invecklats i. Hennes far, som
avancerat till general, har fått sitt avsked
av den nye kejsaren Wilhelm II och
familjen har svårigheter att fora ett
ståndsmäs-sigt liv. Men skenet måste framför allt
upprätthållas. Alix får icke tänka på att
få en verksamhet, som inbringar något.
Alix har långsamt men säkert vuxit ut ur
sin familj, genom otaliga scener och slit-
ningar har hon kämpat för sin frihet, det
är endast en tidsfråga hur länge den yttre
sammanhållningen skall räcka. I Berlin,
dit familjen flyttat, träffar Alix en
professor Georg von Glyzcinski, en idealist,
som lever för mänsklighetens förbrödring
och som sätter henne in i socialismens idé.
Han är professor i social-etik vid Berlins
universitet och hans föreläsningar följas
av en massa entusiastisk ungdom, men han
är lam och måste föras i rullstol till och
från sitt hem. Hos honom finner den
oroliga Alix den näring för sin själ, som hon
oavlåtet sökt. Hon blir hans hustru och de
arbeta tillsammans på grundandet av en
etisk förening till mänsklighetens
upprättelse.
Nu framträder Alix för första gången
offentligt som rösträttskvinna, och hennes
vältalighet, då hon skildrar de fattiga ar-,
beterskornas exploatering, drar hela
församlingen med sig. Hennes utpräglade
socialistiska läggning förskräcker emellertid
kamraterna i rösträttsarbetet, och hennes
fanatism stöter dem bort. Men hon har nu
satt foten på den väg hon måste vandra
och ingenting kan längre hejda henne.
Mannens död, länge väntad på grund av
hans kroppsliga svaghet, helgar hennes
beslut att leva för de andra liksom den döde
gjort.
I nästa del av sina memoarer berättar
Lily Braun, hur hon sätter in sin kraft på
att förverkliga drömmen om frihet,
jämlikhet och broderskap.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:33:01 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rostrattkv/1/0004.html
