- Project Runeberg -  Tolstoi /
14

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vad vår instinkt kände...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Med undantag av Grischa talar Tolstoi i skildringarna från
sin bardom icke om dessa ringa medarbetare, som hjälpte
honom att dana sin själ. Men hur framlyser icke å andra sidan
genom hela boken denna barnasjäl, »detta rena och älskande
hjärta, denna klara stråle, som alltid hos andra uppväckte
deras bästa egenskaper», denna gränslösa kärlek! Själv
lycklig, tänker han på den ende man, han vet vara olycklig, och
han gråter och vill offra sig för honom. Han kysser en gammal
häst, han ber om förlåtelse för att han varit stygg emot
honom. Han är lycklig över att älska, även då han icke är
älskad tillbaka. Redan skönjer man den spirande brodden
till hans framtida storhet: hans fantasi, som gör att han gråter
över sina egna historier; hans alltid arbetande huvud, som
ständigt söker med tanken följa människornas tankar; hans
brådmogna förmåga av iakttagelse och hågkomst;[1] denna
uppmärksamma blick, som mitt under hans sorg forskar i
ansiktena och söker övertyga sig, huruvida deras smärta
är uppriktig. Vid fem års ålder kände han, säger han, för
första gången, »att livet icke är en lek, utan ett mycket tungt
arbete».

Lyckligtvis glömde han det. På den tiden svärmade han
för folksagorna, för de ryska bylinerna, dessa mytiska och
legendariska drömmar, för bibelns berättelser — i synnerhet
den sublima historien om Josef, vilken han ännu på sin
ålderdom ansåg för den högsta konst — och för Tusen och en natt,
ur vilken samling en blind sagoförtäljare var kväll hemma hos
hans farmor berättade långa stycken, sittande i fönstret.


[1] Han har i självbiografiska anteckningar från 1878 sagt, att
han mindes vilka sensationer han hade, då han blev lindad och som
litet barn badade i balja. (Se Från mina barndoms- och ynglingaår.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free