Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Historien om min barndom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
fatta hans liv i Kaukasus och utan tvivel sluta med Guds
uppenbarelse i naturen.
Tolstoi har längre fram varit mycket sträng mot sina
berättelser i Barndom, vilka han dock har att tacka för
en del av sin popularitet.
»De äro så dåliga», sade han till Birukov, »de äro skrivna
med så föga litterär ärlighet! . . . Det är ingenting med dem.»
Han blev ensam om sin mening. Manuskriptet, som utan
författarenamn insändes till den stora ryska tidskriften
Sovremennik, offentliggjordes genast (den 6 september 1852)
och rönte en komplett framgång, som de mest olika
publiker i Europa sedermera stadfäst. Dock förstår man, att denna
bok trots sin poetiska tjusning, sin fina penselföring, sin
nobla stämning sedermera misshagat Tolstoi.
Den misshagade honom av alldeles samma skäl, som
gjorde, att den behagade andra. Det måste sägas, att utom i
teckningen av vissa lokala typer och på ett fåtal sidor, som
frappera genom den religiösa känslan eller genom stämningens
realism,1 framträder Tolstois personlighet mycket litet här.
Det råder en blid, öm sentimentalitet, som alltid sedermera
var honom antipatisk och som han höll fjärran från sina andra
romaner. Vi känna igen den, vi känna igen denna humor
och dessa tårar: de komma från Dickens. Bland sin
favoritlektyr mellan fjorton och tjuguett år angiver Tolstoi i sin
Dagbok: »Dickens, David Copperfield. Betydande inflytande.»
I Kaukasus läser han än en gång denna bok.
Två andra inflytelser påpekar han själv: Sterne och
Töpffer. »Jag stod då», säger han, »under deras
inflytande.»2
Vem skulle ha trott, att Nouvelles Genevoises hade varit
den första förebilden för författaren till Krig och fred? Men
vet man det, skall man i Barndoms berättelser återfinna de
Töpfferska novellernas vänliga, litet spefulla godmodighet,
överflyttad till en mer aristokratisk natur.
’ Pilgrimen Grischa eller Moderns död.
3 I ett brev till Birukov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
