- Project Runeberg -  Tolstoi /
27

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

27

och den, utan helt enkelt en varelse som myggan, fasanen,
hjorten, som de som nu levde, nu irrade omkring honom i skogen.

»Som de skall jag leva, skall jag dö. Och gräset skall växa
däröver...»

Och hans hjärta är glatt.

Tolstoi framlever denna ungdomstid i en yra av kraft
och livskärlek. Han famnar naturen och smälter samman med
den. I den utgjuter han, i den insöver han, i den förhärligar
han sina sorger, sin glädje och sin kärlek.1 Men denna
romantiska berusning grumlar aldrig hans klara blick.
Ingenstädes äro landskapen kraftigare målade, typerna tecknade
med mera sanning än i denna glödande dikt. Motsatsen mellan
naturen och världen, som utgör temat i boken och som under
hela Tolstois liv alltid är ett av de ämnen, hans tanke sysslar
med, en trosartikel i hans Credo, ingiver honom redan här
till gisslande av världens komedi några av de skarpa tonfall,
vi känna från Kreutzersonaten.2 Men han är icke mindre
sanningsenlig mot dem han älskar, och naturvarelserna, den
vackra kosackflickan och hennes vänner, ses i full belysning
med all sin själviskhet, sin lystnad, allt sitt svek och alla
sina laster.

Ett exceptionellt tillfälle att pröva denna heroiska
sanningskärlek skulle snart erbjuda sig för honom.

1 »Kanske», säger Olenin, då han är förälskad i den unga
kosackflickan, »kanske älskar jag i henne naturen . . . Då jag älskar
henne, känner jag mig vara oskiljaktigt ett med naturen.»

Ofta jämför han den han älskar med naturen.

»Hon är liksom naturen harmonisk, lugn och tyst.»

Vid andra tillfällen sammanställer han åsynen av de fjärran
bergen och av »denna majestätiska kvinna».

2 Så i Olenins brev till sina vänner i Ryssland.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free