- Project Runeberg -  Tolstoi /
32

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I november 1853 hade krig...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

32

Och den kristne Tolstoi, som glömmer sin första berättelses
lågande patriotism, förbannar det gudlösa kriget:

Och dessa människor, kristna, som bekänna sig till samma
stora kärlekens och självuppoffringens lag, falla icke på knä,
när de se, vad de hava gjort, falla icke ångerfulla ned inför Honom,
som när han gav dem livet inlade i vars och ens själ, jämte
fruktan för döden, även kärleken till det goda och sköna! De
omfamna icke varandra som bröder, med tårar av glädje och
lycka.

Då Tolstoi står i begrepp att avsluta denna novell,
skriven med mera skärpa än något av hans tidigare arbeten,
känner han sig gripas av ett tvivel. Gjorde han orätt i att säga
detta?

Ett smärtsamt tvivel plågar mig. Kanske hade jag icke
bort säga detta. Kanske är det jag säger en sådan där ond
sanning, som ligger omedvetet gömd i vars och ens själ och icke bör
få uttryck för att icke bliva skadlig, liksom dräggen, som man icke
bör röra upp för att icke fördärva vinet. Var är uttrycket för
det onda, som man bör undvika? Var är uttrycket för det sköna,
som man bör efterlikna? Vem är missdådaren, och vem är
hjälten? Alla äro goda, och alla äro onda . ..

Men stolt återtar han sedan:

Den hjälte i min novell, som jag älskar med min själs hela
kraft, som jag försöker framvisa i hela hans skönhet och som
alltid var, är och skall förbliva skön, det är Sanningen.

När Sovremenniks redaktör, Nekrasov, hade läst dessa
blad,1 skrev han till Tolstoi:

»Detta är just vad det moderna ryska samhället behöver:
sanningen, den sanning, av vilken det allt sedan Gogols död
finns så litet kvar i den ryska litteraturen . .. Denna sanning,
som ni tillför vår konst, är något helt och hållet nytt hos oss.

1 Som censuren stympade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free