Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
dessa hundratals hjältar, alla individuella och tecknade på ett
oförgätligt sätt, soldater, bönder, godsägare, ryssar,
österrikare och fransmän! Intet verkar här improviserat. För
detta porträttgalleri, som är utan motstycke i hela den
europeiska litteraturen, har Tolstoi gjort en oändlig mängd
skisser, »uppgjort miljontals förslag», såsom han själv sade,
letat i biblioteken, forskat i släktarkiven, använt sina tidigare
anteckningar, sina personliga minnen.1 Denna minutiösa
förberedelse är en borgen för arbetets grundlighet, men
förtager intet av dess omedelbarhet. Tolstoi arbetade med
hänförelse, med värme och glädje, som meddelar sig åt läsaren.
Vad som i synnerhet utgör den stora tjusningen i Krig och
fred, är dess ungdomsfriskhet. Intet annat av Tolstois arbeten
företer denna rikedom på barn- och ynglingasjälar, och envar
av dessa är en musik, ren som ett källsprång och av ett behag,
som griper och rör som en melodi av Mozart: den unge
Nikolaj Rostov, Sonja, den stackars lille Petia.
Men mest förtjusande är Natascha. Denna nyckfulla,
skälmska lilla flicka med det kärleksfulla hjärtat, som man
ser växa upp vid sin sida, som man följer i livet med samma
kyska kärlek som man skulle hysa för en syster — vem tror
sig inte hava känt henne? ... En härlig vårnatt, då Natascha
i sitt av månljus flödande fönster drömmer och talar för sig
själv ovanför den lyssnande furst Andrejs fönster . . . Den
första balens intryck, kärleken, väntan på kärleken,
uppblomstrandet av drömmar och begär, en slädfärd på natten
i den snöiga skogen, där fantastiska ljus tändas; naturen, som
famnar en med sin förvirrande ömhet; en kväll på operan,
konstens sällsamma värld, där förnuftet berusar sig; hjärtats
yra, den efter kärlek längtande kroppens yra; smärtan, som
rentvår själen; det gudomliga medlidandet, som vakar vid
den älskades dödsbädd. . . Man kan inte frambesvärja
1 Jag har sagt, att de båda släkterna Rostov och Bolkonsky i
Krig och fred med många drag påminna om Tolstois släkt på fädernet
och mödernet. Vi hava också sett många av soldat- och
officerstyperna från Krig och fred antydas redan i skildringarna från
Kaukasus och Sebastopol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
