Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav... - Anna Karenin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
öde drivas att drabba samman, hava en mytisk storhet.
Tanken går utöver Illiaden och tillbaka till de indiska
hjältedikterna.1
* * *
Anna Karenin betecknar jämte Krig och fred höjdpunkten
av detta skede av mogenhet.2 Det är ett mera fulländat
verk av en i konstnärsyrket ännu säkrare och även på
erfarenhet rikare ande, för vilken hjärtats värld ej längre har
någon hemlighet. Men det saknar denna ungdomens glöd,
denna hänförelsens friskhet, de stora vingar, som lyfta Krig
och fred. Tolstoi erfar ej längre samma glädje av att skapa.
Det tillfälliga lugnet från den första tiden av hans äktenskap
har försvunnit. I den kärlekens och konstens förtrollade
krets, som grevinnan Tolstoi dragit omkring honom, börja
moraliska betänkligheter åter insmyga sig.
Redan i de första kapitlen av Krig och fred, ett år efter
giftermålet, antydde furst Andrejs förtroenden till Pierre
beträffande äktenskapet desillusionen hos mannen, som i den
älskade kvinnan ser främlingen, den oskyldiga fienden, det
ofrivilliga hindret för hans moraliska utveckling. Några brev
från 1865 förebåda den religiösa orons snara återvändande.
Det är ännu blott korta hotelser, som få vika för lyckan att
leva. Men under de månader, då Tolstoi avslutar Krig och
fred, 1869, kommer en allvarligare stöt.
1 Det är att beklaga, att den poetiska konceptionens skönhet
stundom försvagas av det filosofiska prat, varmed Tolstoi alltför
mycket belastar sitt verk, i synnerhet i de sista delarna. Han vill
framlägga sin teori om det ödesbestämda i historien. Olyckan är,
att han oupphörligt återkommer till det och envist upprepar sig
själv. Flaubert, som »upphävde rop av beundran», när han läste de
två första delarna, som han förklarade »sublima och påminnande om
Shakespeare», kastade uttråkad ifrån sig den tredje delen: »Han åker
utför kolossalt. Han upprepar sig, och han filosoferar. Man ser
författaren och ryssen, medan man förut endast sett naturen och
mänskligheten.» (Brev till Turgenjev, januari 1880.)
2 Den första franska översättningen av Anna Karenin utkom i
två delar hos Hachette 1886. I CEuvres complètes utgör den
fullständiga översättningen fyra band (XV—XVIII).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
