Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han njöt först därav...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6i
denna strid, i vilken de skola bliva tvungna att göra det onda,
som världen anser nödvändigt.»1
Om Ljevin liksom Tolstoi, vars inkarnation han är, blir
renare, även han, i bokens epilog, så är det av den anledningen,
att döden gått även honom nära. Dittills hade han varit
»oförmögen att tro; han var likaledes oförmögen att tvivla
helt och hållet». Sedan han sett sin bror dö, tänker han jämt
på det förskräckliga i sin egen okunnighet. Hans giftermål
har för en tid dämpat hans ångest. Men redan vid hans första
barns födelse kommer den igen. Han har ömsevis stunder,då
han ivrigt beder, och andra stunder, då han förnekar. Han
läser förgäves filosoferna. I sin förvirring går han ända
därhän, att han är rädd för frestelsen till självmord.
Kroppsarbetet lättar det för honom: här råder intet tvivel, allt är
klart. Ljevin samspråkar med bönderna; en av dem talar
med honom om de människor, »som leva, icke för sig själva,
utan för Gud». Det är som en inre upplysning för honom. Han
inser den fientliga motsättningen mellan förstånd och hjärta.
Förståndet lär en häftig kamp för livet. Det finns intet
förnuft i att älska sin nästa:
Förnuftet har ingenting lärt mig; allt vad jag vet har blivit
mig givet, blivit mig uppenbarat genom hjärtat.
Sedan kommer lugnet tillbaka. Det lilla ordet av den
ringe muschiken, vars enda ledstjärna är hjärtat, har
återfört honom till Gud . . . Vilken Gud? Han söker icke få veta
det. Ljevin är i denna stund, liksom Tolstoi länge skall
för-jliva, ödmjuk gentemot kyrkan och ingalunda i opposition
mot hennes dogmer.
Det är en sanning till och med i illusionen om himlavalvet
och i himlakropparnas skenbara rörelser.
1 »Det onda är vad världen finner förnuftigt. Självuppoffring
och kärlek, det är vansinne.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
