Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiken av konsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9°
på den överdrift, vartill han kan föras av sin misstro mot
lögnen och av denna instinktiva motvilja för »de moraliska
epidemierna», som han själv förebrådde sig, men dock icke
kunde övervinna. Vilken ofattlig förblindelse är det väl,
som förmår denne själarnas rannsakare, denne frambesvärjare
av lidelsefulla krafter, att kalla Kung Lear ett »fuskverk» och
den stolta Cordelia »en varelse utan någon som helst karaktär».1
Märk, att han mycket väl ser vissa verkliga fel hos
Shakespeare, fel som vi icke hava uppriktigheten att tillstå: så t. ex.
den artificiella karaktären hos det poetiska språk, som alla
personerna utan åtskillnad tala, det retoriska i lidelsens,
hjältemodets, ja, till och med enfaldens sätt att uttrycka sig.
Och jag förstår fullkomligt, att en Tolstoi, som var den minst
litteräre av alla författare, saknat sympati för dens konst,
som var den mest genialiske av vitterhetsidkare. Men
varför förlora tid med att tala om det man icke kan förstå, och
vilket värde kunna omdömen om en värld, som är stängd
för en, i själva verket hava?
Intet värde, om vi i dem söka nyckeln till dessa främmande
världar. Ett oskattbart värde, om vi av dem begära nyckeln
till Tolstois konst. Man kräver icke kritisk opartiskhet av
1 »Kung Lear är ett mycket dåligt, mycket vårdslöst komponerat
drama, som blott kan ingiva vämjelse och leda.» — Othello, för vilket
arbete Tolstoi visar mera symapti, utan tvivel emedan det stämde
med hans dåvarande uppfattning om äktenskapet och svartsjukan, är,
»ehuru det minst dåliga av Shakespeares dramer, dock endast en
vävnad av högtravande ord». Hamletfiguren har ingen karaktär, »det
är en författarens fonograf, som upprepar alla hans idéer, den ena
efter den andra». Vad beträffar Stormen, Cymbelin, Troilus m. fi.,
nämner Tolstoi dem blott för deras »fånighets skull». Den enda av
Shakespeares personer, som han finner naturlig, är Falstaff, »just
emedan Shakespeares språk, som är fullt av dåligt skämt och dumma
vitsar, här passar ihop med denne motbjudande fyllbults falska fåfänga
och utsvävande karaktär».
Tolstoi hade icke alltid tänkt så. Mellan 1860 och 1870 fann han
nöje i att läsa Shakespeare, i synnerhet vid den tid, då han tänkte
på att skriva ett historiskt drama om Peter I. I sina anteckningar
från 1869 hade han till och med Hamlet till förebild och vägvisare.
Efter att hava omnämnt sina avslutade arbeten, Krig och fred, som
han jämförde med det homeriska idealet, tillägger Tolstoi:
»Hamlet och mina framtida arbeten: romanförfattarens poesi
i karaktärsskildringen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
