- Project Runeberg -  Tolstoi /
92

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kritiken av konsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92

de privilegierade hava tillvällat sig monopol på konsten,
och de hava gjort sin njutning till kriterium på skönheten.
Genom att avlägsna sig från de fattiga har konsten blivit
fattigare.

Kategorien av känslor, förnumna av dem som icke arbeta
för att leva, är vida mer begränsad än de arbetandes känslor.
Vårt nuvarande samhälles känslor reducera sig till tre: högfärden,
sinnligheten och levnadströttheten. Dessa tre känslor och deras
förgreningar utgöra nästan uteslutande ämnet för de rikas
konst.

Den förpestar världen, den korrumperar folket, den
utbreder sedefördärvet, den har blivit det största hindret för
förverkligandet av människans lycka. Den är för övrigt utan
verklig skönhet, utan naturlighet, utan uppriktighet — en
konstlad, tillverkad, cerebral konst.

Må vi mot denna estetikernas lögn, detta de rikes
tidsfördriv, ställa den levande konsten, den mänskliga konsten, den
som enar människorna av alla klasser, av alla folk. Det
förflutna bjuder oss ärorika förebilder.

Flertalet människor har alltid förstått och älskat vad vi
betrakta såsom den högsta konsten: Genesis’ epofté, evangeliets
liknelser, legenderna, sagorna, folkvisorna.

Den största konsten är den, som återgiver tidens religiösa
medvetande. Därmed förstås dock icke någon kyrkans lära.
»Varje samfund har en religiös uppfattning av livet: det är
idealet av den högsta lycka, vartill detta samfund syftar.»
Alla hava en mer eller mindre klar känsla därav, några av
förtruppens män giva ett tydligt uttryck åt detta ideal.

Det finns alltid ett religiöst medvetande. Det är den bädd,
i vilken floden rinner

Vår tids religiösa medvetande är längtan efter den lycka,
som förverkligas genom människornas broderskap. Det finns

1 (Eller exaktare:) »Det är riktningen av flodens lopp.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free