Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori... - Ivan Iliitschs död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
bröllop. Han faller på knä, ber alla om förlåtelse, anklagar
sig för alla brott. Den gamle Akim uppmuntrar honom,
betraktar honom med ett leende av extatisk smärta:
Gud! Se, där är han, Gud!
Vad som skänker dramat en alldeles särskild, konstnärlig
prägel är bondedialekten.
»Jag har begagnat mig av mina anteckningar för att
skriva Mörkrets makt», sade Tolstoi till Paul Boyer.
Dessa helt nya bilder, framsprungna ur det ryska folkets
lyriska och humoristiska själ, hava en friskhet och kraft, i
jämförelse varmed alla litterära bilder synas bleka.
Tolstoi gläder sig häråt. Det märkes, att konstnären, då han
skrivit sitt drama, finner nöje i att anteckna dessa uttryck
och tankar, vilkas komiska innebörd alls icke undgår honom,
medan aposteln bedrövas över själens mörker.1
Allt under det Tolstoi iakttog folket och lät en stråle av
ljuset från ovan falla i dess natt, ägnade han åt de rika och
borgerliga klassernas ännu större mörker två tragiska
romaner. Vi se, att den dramatiska formen vid denna tid
dominerar hans konstnärliga tanke. Ivan Iliitsch och
Kreutzer-sonaten äro båda sanna själsdramer, koncisa och
koncentrerade, och i Sonaten är det dramats hjälte, som själv
berättar.
Ivan Iliitschs död (1884) är ett av de ryska arbeten, som
gjort starkast intryck på den franska publiken. Jag sade
i början av denna studie, att jag varit vittne till hur gripna
borgerliga läsare i den franska landsorten, som tycktes eljest
ointresserade för konst, blevo av denna bok. Förklaringen
är den, att boken med överraskande sanning framställer
en typ för dessa medelmåttiga människor, samvetsgranna
1 Det är långt ifrån, att skapandet av detta hemska drama varit
smärtsamt för Tolstoi. Han skriver till Teneromo: »Jag har det
glatt och trevligt. Jag har arbetat hela denna tid på mitt drama
(Mörkrets makt). Det är nu färdigt.» (Januari 1887, Corresp. inéd.
s. 159.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
