Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den vackraste teori...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
Var är du då, smärta? — Där är hon . . . Nåväl, fortsätt
bara! — Och döden, var är han? — Han fann honom icke längre.
I dödens ställe var det ljus. — »Det är slut», sade någon. Han
hörde dessa ord och eftersade dem. »Det finns ej längre någon
död», sade han till sig själv.
Ej ens denna »stråle av ljus» visar sig i Kreutzersonaten-1
Det är en grym bok, lössläppt mot samhället som ett sårat
vilddjur, som utkräver hämnd för vad det lidit. Vi få icke
glömma, att den är bekännelsen av en rå människa, som nyss
mördat och som är förgiftad av svartsjuka. Tolstoi träder
tillbaka för denna person. Utan tvivel återfinner man hans
idéer, uttalade i högre ton, i dessa rasande invektiv mot
det allmänna skrymteriet: skrymteriet i kvinnornas
uppfostran, i kärleken, i äktenskapet — denna »husliga
prostitution» — i sällskapslivet, i vetenskapen, bland läkarna — dessa
»brottens såningsmän». Men hans hjälte förleder honom till
stor brutalitet i uttrycken, till stor våldsamhet i de sinnliga
bilderna — en liderlig kropps hela brand — och som reaktion
kommer sedan askesens hela raseri, den hatfulla fruktan för
lidelserna, förbannelsen över livet, utslungad av en av
sinnlighet förtärd medeltida munk. När Tolstoi skrivit sin bok
blev han själv förfärad:
Jag förutsåg alls inte, säger han i sin efterskrift till
Kreutzersonaten,2 att en sträng logik skulle, då jag skrev detta arbete,
föra mig dit jag kommit. Mina egna slutsatser skrämde mig
först, jag ville icke tro dem, men det var ej annat möjligt. . .
Jag måste acceptera dem.
Han skulle i själva verket i lugnare form återupprepa
mördaren Posdnyschefs vilda skri mot kärleken och
äktenskapet:
1 Den första exakta franska översättning av detta arbete utgavs
av J. W. Bienstock i Mercure de France (mars och april 1912).
Bien-stock har påpekat de sällsamma friheter, de föregående
översättningarna tillåtit sig gentemot Tolstois text.
2 Den franska översättningen av denna efterskrift, utförd av
Halpérine-Kaminsky, har utkommit under titeln Des relations entre
les sexes i bandet Plaisirs vicieux.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
