Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uppståndelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii3
jaget och sedan längre fram den fruktan och motvilja för
verkligheten, som gripa Nechljudov. Men hans beslut ryggas
aldrig. Denna kris har intet som helst sambänd med hans
föregående häftiga, men korta kriser.1 Ingenting kan nu
längre hejda denne svage och obeslutsamme man, denne
rike, ansedde furste. Mycket känslig för världens dom, i
färd med att gifta sig med en vacker flicka, som älskar honom
och som alls icke misshagar honom, beslutar han plötsligt
att övergiva allt, rikedom, sällskapsliv, social ställning, och
gifta sig med en prostituerad för att gottgöra ett gammalt
felsteg. Och hans exaltation håller i sig flera månader. Den
motstår alla prövningar, till och med den nya, som består i
att den, han vill göra till sin hustru, fortsätter med sitt
utsvävande liv.2 — Detta är en helighet, vartill en
Dostojev-skys psykologi skulle ha visat oss källan i samvetets mörka
djup och till och med i sina hjältars organism. Men
Nechljudov har hos sig intet av en Dostojevsky-hjälte. Han är typen
för den medelmåttige och sunde genomsnittsman, som är
Tolstois vanliga hjälte. I själva verket märker man alltför
väl, att en mycket realistisk typ3 här ställts samman med en
moralisk kris, som tillhör en annan man — och denne man är
den gamle Tolstoi.
Samma intryck av dualitet återfinnes i slutet av boken,
där vid sidan av en tredje del med strängt realistisk
iakttagelse ställer sig en evangelisk avslutning, som icke är nöd-
’ »Flera gånger i sitt liv hade han företagit dessa,
rentvättningar av samvetet’. Så kallade han de moraliska kriser, i vilka han
plötsligt varseblev sitt inre livs saktade gång och stundom stillastående,
och han beslöt sopa bort den orenlighet, som hämmade hans själs
utveckling. När han genomgått dessa kriser, underlät han aldrig att
förelägga sig regler, som han svor att alltid följa. Han skrev till en
tidning, han började ett nytt liv. Men för varje gång återföll han snart
och föll till och med lägre än före krisen.» (Del I.)
2 Då Nechljudov får höra, att Maslova åter haft dumheter för
sig med en sjukvårdare, är han mer besluten än någonsin att »offra sin
frihet för att försona denna kvinnas synd». (Del I.)
3 Tolstoi har aldrig tecknat en person med så kraftig och säker
penna som den Nechljudov vi göra bekantskap med i bokens början.
Jämför den beundransvärda beskrivningen av Nechljudovs
uppstigande och förmiddag, fore det första domstolssammanträdet.
8—210.196. Rolland. Tolstoi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
