Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolstois sociala idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
skepelse och »dessa futtiga problem: arternas ursprung,
spektralanalysen, radiums natur, talteorien, de fossila djuren
och annat nonsens, som man nu för tiden tillägger samma vikt,
som man under medeltiden tillade den obefläckade avlelsen
eller substansens dualitet». — Han förlöjligar »dessa
vetenskapens tjänare, vilka i likhet med kyrkans tjänare intala
sig och andra, att de rädda mänskligheten, vilka liksom
kyrkan tro på sin ofelbarhet, aldrig äro ense sinsemellan,
dela sig i sekter och jämte kyrkan äro den förnämsta orsaken
till den råhet, den moraliska okunnighet, den
efterblivenhet människan visar, då det gäller för henne att frigöra sig
från det onda, varav hon lider; ty de hava förkastat det
enda, som kunde ena mänskligheten: det religiösa
medvetandet». 1
Men hans oro tilltager och hans harm bryter lös, när han
ser detta den nya fanatismens skadliga vapen i händerna på
dem, som säga sig vilja pånyttföda mänskligheten. Varje
revolutionär gör ett sorgligt intryck på honom, då han vädjar
till våldet. Men den intellektuelle och teoretiske
revolutionären väcker hans fasa: det är en blodtörstig pedant, en
högmodig och förtorkad själ, som icke älskar människorna, utan
blott sina idéer.2
1 Ett är nödvändigt.
1 Uppståndelse, under debatten om upphävandet av Maslovas dom,
är det en materialistisk darwinist, som mest motsätter sig resningen,
emedan han i hemlighet tagit anstöt av att Nechljudov vill av
pliktkänsla gifta sig med en prostituerad: varje yttring av plikten och i
ännu högre grad av den religiösa känslan verkar på honom som en
personlig förolämpning.
2 Som typer se vi i Uppståndelse först Novodvorod, den
revolutionäre ledaren, vars ytterliga fåfänga och själviskhet dödat hans stora
intelligens. Ingen fantasi, »total frånvaro av de moraliska och
estetiska egenskaper, som skapa tvivlet». Honom följer som hans skugga
Markel, arbetaren, som blivit revolutionär genom förödmjukelse och
av hämndbegär, den lidelsefulle tillbedjaren av vetenskapen, som
han icke förstår, fanatiskt antiklerikal och asketisk.
Man finner också i Ännu tre döda eller Det gudomliga och det
mänskliga (fransk översättning utkommen i det band, som har titeln
Les Révolutionnaires, 1906) några representanter för den nya
revolutionära generationen: Romane och hans vänner, som förakta de gamla
terroristerna och påstå sig vetenskapligt kunna nå sitt mål genom att
ombilda det jordbrukande folket till industrifolk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
