Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolstois sociala idéer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
123
»det stora brottet», jordens monopolisering till förmån för
några tusentals rika, miljoner människors slaveri, det
grymmaste av allt slaveri.1 Och därför att intet folk i så hög grad
som det ryska är medvetet om denna orättvisa.2
Men i synnerhet därför, att det ryska folket av alla folk
är mest genomträngt av den sanna kristendomen och därför
att den revolution, som nalkas, skall i Kristi namn förverkliga
enhetens och kärlekens lag. Men denna kärlekens lag kan
icke fullbordas, om den icke stöder sig på lagen om att man
icke skall stå det onda emot.3 Och detta avstående från
motstånd — låtom oss väl märka det, vi, som med orätt häruti
se en för Tolstoi och några drömmare karakteristisk utopi —
är och har alltid varit ett väsentligt drag hos det ryska
folket.
1 Det grymmaste av allt slaveri är att vara berövad jorden. Ty
en herres slav är en endas slav, men den som är berövad rätten till
jorden är allas slav. (Slutet av en värld, kap. VII.)
2 Ryssland befann sig i själva verket i en särskild situation, och
om det kan förebrås Tolstoi, att han efter det dragit generella
slutsatser beträffande alla europeiska stater, kan man å andra sidan icke
förvåna sig över att han i synnerhet haft hjärta för de lidanden, som
lågo honom närmast. — Jfr i Det stora brottet hans samtal på vägen
till Tula med bönderna, vilka alla sakna bröd, därför att de sakna
jord, och vilka alla i sitt hjärtas djup gå och vänta på att de skola få
igen jorden. Rysslands jordbrukande befolkning utgör 8o % av hela
nationen. Ett hundratal miljoner människor, säger Tolstoi, dö av
hunger till följd av att de stora godsägarna lagt beslag på jorden. Då
man kommer och vill tala med dem för att råda bot på det onda och
talar om pressens*frihet, om skilsmässa mellan kyrka och stat, om den
nationella representationen och till och med om åtta timmars
arbetsdag, tro de helt enkelt, att man vill göra narr av dem.
»De som tyckas överallt söka medel^till att förbättra folkets
ställning påminna om vad som sker på teatern, då alla åskådarna
mycket väl se den skådespelare, som är gömd, medan de, som
uppträda tillsammans med honom och ävenledes se honom mycket väl,
låtsa att icke se honom och försöka att ömsesidigt avleda varandras
uppmärksamhet.» Det gives intet annat medel än att till det
arbetande folket återlämna jorden. Och för att lösa denna jordfråga
förordar Tolstoi Henry Georges lära och hans förslag om en enda skatt
efter markens värde. Det är hans ekonomiska evangelium, han
återkommer oupphörligt till det och har gjort sig så förtrogen därmed, att
han ofta i sina böcker citerar hela fraser av Henry George.
3 »Lagen om att icke stå det onda emot är slutstenen i hela
byggnadens valv. Att antaga lagen om ömsesidig hjälp och på samma gång
misskänna föreskriften att icke stå det onda emot är att bygga valvet
utan att sammanfoga det i dess centrala del.» (Slutet av en värld.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
