Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans ansikte hade antagit de definitiva drag...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
honom från hela världen: från de muhammedanska länderna,
från Kina, Japan, där man översätter Uppståndelse och där
hans idéer om »jordens återställande till folket» vinna
utbredning. De amerikanska tidningarna intervjua honom,
fransmän rådfråga honom om konsten eller om kyrkans
skiljande från staten.1 Men han har icke tre hundra lärjungar,
och han erkänner det. För övrigt har han icke bekymrat
sig om att skaffa sig några. Han avvisar sina vänners
försök att bilda grupper av tolstoianer:
Vi skola icke sluta oss samman, utan alla sluta oss till Gud...
I sägen: »Tillsammans är det lättare...» —■ Vad? — Att
plöja, att avmeja säden, ja. Men närma sig Gud kan man
endast göra var för sig. . . Jag föreställer mig världen som ett
väldigt tempel, i vilket ljuset faller in uppifrån och alldeles i
mitten. För att samlas måste alla gå till ljuset. Där skola vi
alla, som kommit från skilda håll, träffas och träffa människor,
som vi icke väntade att få se: däruti består glädjen.2
Hur många hava träffats i den stråle, som faller från
kupolen? Det betyder föga! Det är nog med en enda, då Gud
är där.
Liksom endast ett brinnande ämne kan komma andra ämnen
att fatta eld, så kunna blott en människas sanna tro och sanna
liv meddela sig till andra människor och utbreda sanningen.3
Måhända, men till vilken grad har denna isolerade tro
kunnat trygga Tolstois lycka? Vad han under sina sista
dagar är långt ifrån en Goethes höga lugn! Det är, som om
han flydde det, som om det vore honom osympatiskt.
Man måste tacka Gud, för att man är missnöjd med sig
själv. Måtte man alltid kunna vara det! Schismen emellan
vad livet är och vad det borde vara är just tecknet till liv, den
1 Brev till Paul Sabatier, den 7 november 1906 (Corresp. inéd.
s- 375)-
2 Brev till en vän, juni 1892 och november 1901.
3 Ett är nödvändigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
