- Project Runeberg -  Tolstoi /
141

(1921) [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Hugo Hultenberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden var slut...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Striden var slut, den åttiotvååriga striden, vars slagfält
detta liv hade varit. En tragisk och ärorik drabbning, i
vilken alla livets krafter, alla laster och alla dygder
togo del. Alla laster utom en enda, lögnen, vilken han
ständigt förföljde och spårade till dess sista tillflyktsorter.

Först den rusiga friheten, lidelserna, som drabba samman
i den då och då av bländande blixtar upplysta ovädersnatten,
kriser av kärlek och extas, syner, i vilka han skådade den
Evige. Åren i Kaukasus, i Sebastopol, den stormiga och
oroliga ungdomens tid . . . Sedan den stora vindstillan under
äktenskapets första år. Lyckan i kärleken, konsten, naturen
— Krig och fred. Snillets fulla dagsljus, som kringsveper
hela den mänskliga synranden, och åsynen av dessa strider,
som för själen redan tillhöra det förflutna. Han dominerar
dem, han är herre över dem, och redan äro de ej längre nog
för honom. Liksom furst Andrej har han sina ögon riktade
mot den omätliga himmel, som lyser ovan Austerlitz. Det
är denna himmel, som lockar honom:

Det finnes människor med starka vingar, som av sin
vällust tvingas ned iland hopen, där deras vingar brytas: jag, till
exempel. Sedan flaxar man med sin knäckta vinge, man svingar
sig kraftigt uppåt och faller åter ned igen. Vingarna skola
läkas. Jag skall flyga mycket högt. Må Gud hjälpa mig!1

1 Dagbok, för den 28 oktober 1879. — Se här hela stället, som
hör till de vackraste:

»Det finns här i världen tunga människor utan vingar. De röra
sig nere på jorden. Bland dem finns det kraftnaturer, sådana som
Napoleon. De kvarlämna fruktansvärda spår bland människorna,
utså tvedräkt, men hålla sig alltid utmed jorden. —• Det finns
människor, som låta driva på sig av vingarna, långsamt svinga sig uppåt
och sväva: det är munkarna. — Det finns lätta människor, som med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:34:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rrtolstoi/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free