Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Striden var slut...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
luft man andas. . . Och sedan kommer man underfund med
att det är en mängd lungor, som icke kunna fördraga denna
luft, en mängd av civilisationen försvagade eller blott genom
sitt hjärtas godhet svaga varelser! Skall man då icke taga
någon hänsyn till dem, utan obönhörligt slunga till dem denna
sanning, som dödar? Finns det icke högre upp en sanning,
vilken, såsom Tolstoi säger, är »öppen för kärleken»? Men
icke kan man väl ändå gå med på att vagga människorna till
ro med trösterika lögner, såsom Per Gynt med sina sagor
insöver sin gamla döende mor? . . . Samhället står ständigt
ansikte mot ansikte med detta alternativ — sanningen eller
kärleken. Det löser vanligen svårigheten genom att offra
på samma gång sanningen och kärleken.
Tolstoi har aldrig svikit vare sig den ena eller den andra
tron. I hans mogna ålders arbeten är kärleken sanningens
fackla. I arbetena från hans senare år faller ett ljus från ovan,
faller en stråle av nåden över livet, men smälter ej längre
samman med det. Det hava vi sett i Uppståndelse, där
tron dominerar verkligheten, men förbliver något yttre
i förhållande till den. Samma folk, som Tolstoi, var gång han
betraktar de enskilda gestalterna, skildrar såsom mycket
svagt och medelmåttigt, antager, så snart han tänker på det
på ett abstrakt sätt, en gudomlig helighet.1
I hans vardagsliv gjorde sig samma schism gällande som
i hans konst och på ett ännu grymmare sätt. Hur väl han
än visste vad kärleken krävde av honom, handlade han dock
annorlunda; han levde icke efter världens sinne. Och själva
kärleken, var skulle han gripa den? Huru skilja mellan dess
olika ansikten och dess motsägande befallningar? Var det
kärleken till familjen eller kärleken till alla människor? Ända
till sin sista dag brottades han med dessa alternativ.
Var är lösningen? Han har icke funnit den. Låtom oss
1 Se En godsägares morgon eller, i Bekännelser, dessa enkla, goda,
belåtna, lugna, tänkande människors ytterst idealiserade bild — eller
i slutet av andra delen av Uppståndelse denna vision av »en ny
mänsklighet, en ny iord», som ter sig för Nechljudov, då han möter från arbetet
hemvändande arbetare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
