Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Konstpensionären
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
Han måste ut, ut i fria luften för att under himlens
öppna hvalf kunna andas ut, kunna tacka sin skapare
för all den godhet hvarmed han Öfverhopade honom.
Alla hans drömmar om utmärkelse och ära skulle
nu gå i fullbordan. Kan kunde hädanefter med hela
sin själs kraft egna sig åt konsten, ej blott at denna
inskränkta del deraf, sigillgravyren, nej, han beslöt nu
att bli gravör i ordets ädlaste, vidsträcktaste betydelse.
Hade han nu icke medel, en ofantlig summa, hela 1,000
floriner om året och kunde han icke nu, med så stora
tillgångar, uteslutande öfverlemna sig åt konsten,
behöfde icke genom undervisning förvärfva sitt dagliga
bröd, icke mera försätta sin tid, den dyrbara tid som
fordrades för att sjelf kunna lära.
Dä han slutligen kom hem om aftonen till sin
öfver hans dröjsmål högst oroliga maka visste han
icke huru längt han hade varit, han visste blott att
han sett gräs, träd och himmel, han kände sig endast
ytterst trött och kastade sig derför på sängen, men
hvad aldrig förr händt honom, öfvermättct af glädje
betog honom all sömn. Först då dagen redan grydde
utgjöt sömnens gud sin vallmo öfver hans ögonlock.
Han hade måhända sofvit en timma, då en
knackning på dörren åter väckte honom. I största hast
kastade han kläderna på sig och öppnade. Det var ett
bud fran konungen, som medförde hans fullmakt och
första qvartalet af hans pension, men tillika det
dun-derslag att han önskade det Forssell, om möjligt, kunde
arrangera sä att inom 8 dagar vara på väg till sin
nva bestämmelseort.
v
Hvad var nu att göra: Visserligen längtade
Forsseli efter det ögonblick , då han skulle få egna sig at
snart sagdt en ny verksamhet, men så snart? Han
talade vid sin Sophie härom och oagtadt det kostade
mycket på henne att skiljas vid sina anhöriga och vid
deras barns graf, ty en dödfödd dotter hade hon under
detta första år af deras äktenskap skänkt sin man,
svarade dock hon, den rädda qvinnan, utan att
betänka sig: "dit ditt öde leder följer jag både, det vet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
