Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade blifvit skickade till Apulien och Kalabrien 76; ty
gualani eller, såsom de på ett annat ställe i Leos arbete kallas,
guarani är ingenting annat än en romansk form af ordet
varanger, och sammanställningen af detta ord med »danskar
och ryssar», likasom förbindelsen »ryssar och varanger» i det
ofvannämnda grekiska arbetet, visar tydligt, att det är ett
folkslagsnamn, som endast kan beteckna innebyggarna på den
skandinaviska halfön. Detsamma uttalas slutligen med
klara och tydliga ord af en isländsk saga; det heter
nämligen i Harald Hårdrådes saga (kap. 3), att det i
Konstantinopel på den tid, då Harald kom dit, fans »en stor mängd
nordbor, hvilka man där kallar väringar» 77.
Det synes mig genom alla dessa vittnesbörd vara
tillräckligt klart bevisadt, icke blott att grekerna i allmänhet
och särskildt i elfte århundradet brukade ordet varanger
såsom namn på ett folk (skandinaver, svenskar), utan äfven
att detta hos dem var ordets ursprungliga och älsta,
betydelse. I denna betydelse aflöser ordet varanger småningom
det äldre grekiska namnet på nordborna, rhôs, hvilket,
såsom vi förut sett, i det nionde och tionde århundradet är
förherskande, men under loppet af det elfte går ur bruk i
samma mån, som det nordiska elementet i Ryssland får vika
för det slaviska. Ganska upplysande med afseende på
förhållandet emellan dessa tvänne namn äro vissa egenheter i
deras bruk, som förekomma i byzantinska urkunder från
elfte århundradet, och på hvilka professor V. Vasiljevskij
nyligen fäst uppmärksamheten. Sålunda finna vi på några
ställen (t. ex. Attaliota s. 253 ff.) en och samma trupp kallad
än rhôs, än varangoi och träffa stundom hos något yngre
författare (såsom Scylitzes, Cedrenus) det senare namnet,
där deras källor (såsom Psellus, Attaliota) hafva det
förstnämnda, hvaremot man aldrig finner, att skillnad på denna
tid gjordes mellan de bägge namnen. Vidare finna vi i
grekiska urkunder från senare hälften af elfte århundradet fyra
exempel, där bägge de i fråga varande namnen blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
