Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mormors glasögon — av O. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, Tina, det går ej så fort. Du får läsa
länge och ändå vara flitig, om du skall kunna
låsa för mormor till jul; men spring över hit i
stället för att leka; kom så ofta du kan.»
»Ack, ack!» ropade barnet utom sig av fröjd.
»Ja, jag skall lära mig att läsa och bli i stället
för mormors glasögon.»
Den goda kvinnan hade ej så frikostigt
inbjudit Tina, om hon anat, huru trägen den lilla
lärjungen skulle bliva. Hon kom bittida och
sent springande bar-fota genom skogen, och allt
skulle hon läsa i den konstiga boken med tuppen.
Ack, när man riktigt av hjärtat vill lära, så går
det så lätt, så lätt. Det är, som där vore små
Guds änglar bredvid och viskade; allt vet man,
allt förstår man, nästan utan att begripa huru.
Så gick det med Tina, som snart under
läsningen kom under fund med, att hon egentligen
hette Stina eller Kristina, och som innan hösten
kunde stava och mot jul till kunde läsa
innantill. Sex och ett halvt år! — Var det ej
vackert?
3.
Det blev slutligen juldags-morgon. Det var
den stora dagen, och lilla Stina var blek och
allvarligare än vanligt. Psalmboken togs fram,
och mor skulle läsa; men det visste Stina icke
skulle gå så särdeles väl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
