Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8. Världskrigets återverkningar - Deflationen och fredskrisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligaste mål, nämligen dels att den reducerade arbetstiden genom sin
förläggning och genom ett noggrant särskiljande av arbetstid och rastetid skulle bliva
till sina möjligheter absolut effektiv, och dels att de ökade kostnaderna, som
måste medfölja arbetstidens inskränkning, icke skulle bestridas av arbetsgivarne
ensamma, utan till lämplig del bäras även av arbetarne. I övrigt torde kunna
erinras, att arbetsgivarne, om dessa deras huvudkrav från början medgivits
å arbetaresidan, varit villiga till de medgivanden åt arbetarne, som i uppgörelsen
lämnats, och att alltså å arbetarsidan den stora striden och det stora nederlaget
varit onödiga.»
Den praktiska tillämpningen av uppgörelserna visade sig emellertid, såsom
vanligt var, ganska svår och åtskilliga stridigheter förekommo senare under året
inom samma områden. Vid sidan härav tillkom en andra mycket omfattande
strid, då S. A. F:s båda yrkesförbund Sveriges Byggmästareförbund och Svenska
Väg- och Vattenbyggarnes Arbetsgivareförbund efter fåfänga förhandlingar med
sina arbetare proklamerade lockout fr. o. m. den 7 april, därest icke
dessförinnan nya avtal kommit till stånd. Denna arbetsinställelse fick ett speciellt
märkligt moment därigenom, att S. A. F. genom förhandlingar med
Byggnadsämnesförbundet ordnade inställandet av försäljningar och leveranser av
byggnadsmaterial såsom cement, kalk och tegel, varjämte genom
Byggmästareförbundets försorg överenskommelse träffades med järn- och trävaruhandlande
om inskränkning i försäljning av järn- och trävaror. Särskilt cementspärren
blev mycket effektiv, men krävde en högst betydande apparat samt drog dryga
omkostnader; den leddes av tre tillsatta cementnämnder (i Stockholm, Malmö
och Göteborg) med en av S. A. F:s styrelse utsedd kontrollnämnd som högsta
instans. För tilldelningen av cement fastställdes av Arbetsgifvareföreningen i
samråd med cementfabrikerna de grunder, att cement i regel icke skulle
tilldelas för utförande av nybyggnader eller sådana reparationer av byggnader, som
kunde anstå, men att däremot fabriksrörelsens, lantbrukets m. fi. näringars
normala behov av cement för rörelsens fortgående skulle tillgodoses, varjämte
hänsyn skulle tagas till statliga eller allmännyttiga behov.
Cementspärren och tillhörande åtgärder måste tvivelsutan betraktas som
naturliga konsekvenser av läget inom dessa verksamhetsgrenar, ty utan sådant
kraftdrag hade byggnadskonflikten egentligen blott inneburit, att de
yrkesmässiga företagarne voro förhindrade att driva sin gärning, medan arbetare och
enskilda kunde bygga efter behag. Därför väckte deri också hos de strejkande
byggnadsarbetarne en storm av ovilja, och till ministären Branting gjordes ivriga
framställningar att ingripa för spärrens upphävande. Dessa framställningar
blevo särskilt enträgna sedan det förlikningsförslag, som en av regeringen
förordnad medlingskommission (medlemmarna voro de ovan från
verkstadskonflikten nämnda samt K. G. Karlsson), i augusti framlagt, antagits av arbets-
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
